Bloggens namn

Burning fox healing har varit ett namn som snurrat runt i mitt huvud ett tag. Om jag någon gång startar ett eget företag inom healing skulle det heta det. Varför just det namnet? För nästan ett år sen läste jag en bok som heter Soulcraft av Bill Plotkin, i den boken fanns det ett avsnitt som handlade om totemdjur och att kunna få möta sina totemdjur i meditation. Bara fokusera på ett chakra och fråga om det totemdjuret vill uppenbara sig. Jag brukar meditera och hade börjat göra det ganska regelbundet så jag provade. Det kändes som ganska mycket begärt då jag mest ser ett mörker med lite myrornas krig inblandat när jag mediterar. Jag blundade, andades djupt några gånger, stängde av alla andra tankar och fokuserade på hjärtchakrat. Plötsligt ser jag en brinnande räv, den var aggressiv, redo för språng och visade sina tänder i en morrning. Räven tar sats och ler mig rakt i bröstet, den biter mig aggressivt i mitt hjärta. Chockad slår jag upp ögonen och börjar gråta, vad är det här? Jag trodde jag skulle få se mitt vanliga mörker eller kanske något snällt djur från min fantasi inte en ilsken räv. Det kändes som jag nått botten på något sätt. Inte nog med att min kropp bara verkar bli sämre och ha mer ont trots alla mina försök till att träna upp den och gå regelbundet till osteopat, nu verkade mitt inre vända sig mot mig också. Det uppvaknandet blev en vändpunkt för mig, jag kunde inte försöka klura ut allt själv längre utan jag behövde hjälp för att må bättre. Jag hade länge känt mig vilsen i livet och som att jag inte riktigt visste vem jag var längre. Jag var så upptagen att fylla alla roller som mamma, programmerare och flickvän att jag inte hade tid med mig själv. Ändå försökte jag med att meditera, träna och läsa böcker som handlade om att hitta sig själv. Det finns en gräns för hur långt man kan komma själv och en väldig styrka i att erkänna att man behöver hjälp av någon utifrån. 

En kväll när jag redan lagt mig satte jag mig upp i sängen och började kolla på en healingkurs som Leif Ohrling ger. Jag kommer inte ihåg hur jag ramlade över den men nu kom den upp igen i mina tankar men jag kände mig inte helt säker. En till sak som jag tänkte på var hur Leif hade magiskt fixat mina händer som var otroligt smärtsamma av karpaltunnel som inte ville ge sig år tidigare. Jag var desperat då och ville prova allt för att kunna använda mina händer igen utan att behöva operera dem och fick tips av min brors fru om Tao-Leif. Jag gick dit utan så stora förhoppningar och på 10 minuter så var jag smärtfri. Jag som gått med smärta dagligen i år efter en graviditet som satte igång min fram och tillbaka karpaltunnel på övertid. Nu igen var min kropp emot mig, mina höfter verkade konstant rotera sig snett och varje steg gjorde ont och min osteopat hade rakt ut sagt till mig att jag nog aldrig kommer bli smärtfri. Leif borde kunna hjälpa mig så jag bokade en tid till redan nästa dag. Jag kände mig fortfarande nyfiken på kursen men sa till mig själv att om det var meningen att jag skulle gå den då kommer Leif ta upp den imorgon annars får det vara.

Nästa dag när jag kom in till Leif kände han igen mig. Jag var helt förbluffad, det var år sen jag hade varit där och då bara en gång. Han har ett sätt att se rakt in i ens själ och veta precis vad han ska säga för att gå rakt igenom alla ens försvar och peka på grunden i det som besvärar en. Han är alltid otroligt snäll och det känns för mig som att komma till en vän eller familjemedlem som verkligen vill en väl. Inne i behandlingsrummet lägger man sig ned på en massagebänk, sedan tar Leif över och lyfter runt armar, ben och hela ens kropp och lägger allt tillrätta. Samtidigt som han nöjt ler, skrattar och skämtar om vart annat. Denna snart 70 årig gubbe som har ett väsande när han andas efter hjärtproblem lyfter runt en som om man var ett barn. Denna gången var hans lärjunge Micke också med och fick göra vissa korrigeringar också (efter att jag sagt att det var ok). Leif till slut flyttade på hela min bålmuskulatur och båda lämnade mig själv i behandlingsrummet för att hämta andan. Det var säkert inte mer än 10 min denna gången heller och på något magiskt sätt är smärtan i höften borta. Jag bryter ihop och bara gråter precis som förra gången jag var där så är det en sån otrolig lättnad att vara smärtfri. Som tur är får man tid på sig att återhämta sig själv. Det tar lång tid innan jag kan sluta gråta, mycket längre än den tiden det tog för Leif och Micke att lägga allt på rätt plats i kroppen igen. När jag kommer ut så sätter jag mig ned och får ett glas vatten. Vi pratar lite och precis innan jag tänkt gå så slänger Leif ur sig. "Jag har en healingkurs, vet du" och vi pratar lite om det. Mitt tecken! Jag kände en enorm värme mot Leif och en säkerhet på att detta var mitt tecken jag frågat efter att det här är rätt väg. När jag kommer hem så bokar jag den direkt. Jag hade sparat både pengar och semesterdagar för jag hade tänkt åka på yogaläger eller liknande bara för mig men jag bara visste att pengarna skulle gå till det här. De skulle alltid gå till det här. Det var i november jag var på behandling hos Leif och i januari började sen healing kurs del 1 och att gå den plus sen en vecka i Spanien för del 4 är nog det bästa jag gjort i mitt liv för mig.