Jordning

Jag har flera gånger de senaste månaderna börjat skriva på en bloggpost för att sen mitt i sluta skriva och stänga ned dokumentet. Jag har gått igenom många omvälvande insikter och läkt så djupa sår hos mig själv att jag inte ens visste att jag hade de. Varje gång jag försökt skriva om det har det bara känts fel. För det har inte get mig mer lugn i mig själv eller en kropp som fungerar bättre. Det har lättat på tunga energier hos mig och gjort att det känns lättare inom mig men min vardag och mitt sinne har varit i samma kaos som alltid. Jag har gjort allt rätt men ändå helt fel. Mitt mål hela tiden har varit att må bättre och bli lyckligare men jag fortsätter att skylla mitt dagliga mående på allt runt omkring mig. Jag tänkte på munkarna i klostren som hela dagarna kan fokusera på meditation och inre frid och jämförde det med min vardag. Jag gillar inte mitt jobb just nu och det är extremt stressigt där, sen blir det aldrig helt lugnt hemma med två barn på sex och nio år. Jag tänkte att om jag bara kunde läka tillräckligt många sår så skulle allt ordna sig. Under de senaste tre åren har jag läkt så otroligt mycket hos mig själv men min vardag är densamma om inte mer kaotisk. Jag har tittat på varenda aspekt i mitt liv för att se var jag kan göra förändringar för att jag ska må bättre och genom det get ifrån mig makten att skapa frid hos mig själv eftersom allt omkring mig varit orsaken.

Jag har läst bok efter bok om läkning och lärt mig så otroligt mycket om kroppen, sinnet och allt däromkring. Jag tänkte att om jag bara kan hitta just det problemet jag har och läker det, då kommer det som en dominoeffekt sprida sig genom allt och jag kommer plötsligt vara i frid. Jag har haft visa mentorer som hela tiden sagt till mig vad jag behöver göra men jag har inte lyssnat. Kanske behövde jag komma hit innan jag kunde förstå, för nu gör jag det. Jag hade en omvälvande healingbehandling för en månad sen och sen och sen dess har det rasslat in med insikter men den som hjälp mig mest är att jag har gått från att vara fast i mina känslor från när jag var barn till att vara vuxen. Vuxen för mig känslomässigt är att jag kan se mer från ett perspektiv utifrån på mina känslor och tankar och inte fastna i dramat. Det har hjälpt mig att vända och vrida på saker och inte direkt ryckas med i känslorna. Igår dök jag ändå ned i en känslostorm och kom ur den helt slut. Jag hade ett lättare hjärta men jag kände mig inte lugn eller jordad. Jag vaknade i morse och hela min kropp vibrerade av stress så jag spenderade morgonen med qi gong och meditation tills jag kommit ned i varv. Jag fick insikten senare på dagen att ja, allt omkring mig är det som orsakar att jag konstant blir stressad men det är inte omvärldens ansvar att jorda mig. Det är mitt ansvar att om och om igen komma tillbaka till jordningen och till lugnet. Det är dit jag vill för i jordningen flyger jag inte iväg i känslostormar. I jordningen är inte hela jag ett stressat knippe med spända muskler som ger mig ont överallt. I jordningen kan jag se på känslorna som kommer och låta de lugnt gå igenom mig och från ett högre perspektiv observera alla problem och känslor och låta de få spelas ut utan att ryckas med.

Jag kommer genom hela mitt liv konstant hitta nya saker att läka men jag måste här och nu välja hur jag vill att min vardag ska se ut och sträva mot lugn och inte mot mer kaos. Jag hörde igår på en livestream om healing och breathwork att det tar 21 dagar att skapa en ny vana. Så från och med idag och 21 dagar framåt ska mitt fokus vara jordning varje dag. Oavsett hur mycket kaos det är omkring mig så det viktigaste för mig att jag återkommer om och om igen till mitt eget inre lugn, till min jordning och låta den sprida sig genom hela min kropp. Det kommer alltid att finnas perioder som är stressiga. Saker händer som vi inte har kontroll över men det vi har kontroll över är om vi väljer att dras med eller om vi väljer att kämpa emot och vara den fasta klippan mitt i stormen och låta vårt lugn dra alla andra ned i jordning istället.

Jag har en anteckning i en marginal på ett av papperna jag fick på de först tre av Leifs kurser jag gick 2023.

”Ha ett lugn inom dig så du kan möta stormen”

Jag har haft det med mig hela tiden men istället för att sätta det som det viktigaste så fastnade jag på allt annat omkring. Visdom är när du tar all kunskap du samlat på dig och låter det sjunka in och skapa en ny mening för dig. Att inte bara repetera det som andra säger utan att ta allt det du lärt dig och skapa något som är unikt för dig. Jag har samlat på kunskap länge nu men det är dags att göra om det till visdom för mig själv.

Ord har inte makten att förändra något inom dig men de kan få dig att tänka efter och ibland resonera med något du läser så pass mycket att det skakar om dig i grunden. Mina ord har varit mycket för mig själv att samla mina tankar men jag hoppas att de kan inspirera dig till att lägga mer fokus på jordning och lugn och att du kan se det som grunden till allt annat och inte bara som en eftertanke som jag gjort så länge.

Ut ur kaoset in i kaoset

För snart ett år sen så klippte jag av mig allt mitt hår. Det kändes som håret tyngde ned mig och jag behövde klippa av allt det gamla och börja om på nytt. Håret har växt ut igen men jag höll fortfarande kvar vid gamla idéer och tankar som har hållit mig tillbaka. Jag har försökt att om och om igen skapa drömmar och visioner som har rötter och växt ur det som varit. Som att det inte gick att skapa något nytt ur ingenting. I helgen lyssnade jag ikapp på en kurs som jag missade en dag av när jag var sjuk i influensan och igen dök frågan upp om att skapa drömmar och visioner för framtiden. Det dök inte upp något denna gången bara en stark förtvivlan. Att allt jag har jobbat mig till karriärmässigt till är inte där jag vill vara och jag kan inte se någon väg framåt. Hur jag än vände och vred på det så kunde jag inte se eller känna en lösning. Jag kände mig helt fast. Jag tror att jag behövde hamna där och inse hur omöjligt det är att bygga något nytt med alla de gamla delarna av mitt liv. Som att mitt starka behov av att skapa kopplingar till min historia höll mig tillbaka.

I vanliga fall när jag blir känslomässigt överväldigad så väljer jag att disassociera mig med hjälp av socker och choklad. Jag överstimulerar min kropp och väljer att lämna alla jobbiga känslor till framtiden. Nu kunde jag inte det, efter min senaste healingbehandling så hände något. Jag kunde inte äta socker längre, det äcklade mig och allt som jag gillat att äta för att disassociera smakade vidrigt. Choklad som jag älskar kunde jag inte få i mig, inte heller kaffe eller någon form av godis. Frukt och grönsaker går bra men många maträtter som jag brukar gilla kändes för söta och äckliga. Det har hänt tidigare, förra gången jag fick healingbehandlingen, men då försvann det på några dagar. Nu har det suttit i, i flera veckor. Så nu satt jag med alla mina känslor och hade inget sätt att fly ifrån dem. Jag har de senaste veckorna fått lära mig att tillåta vad än för känslor som kommer fram att få flöda igenom mig precis då de kommer upp och att inte pausa de tills jag har tid att hantera dem. Jag har lärt mig att ha ett helt annat förhållande till känslor och välkomnar de och låter de flöda istället för att bestämt hålla de på avstånd och be de att vänta tills jag har tid.

Nu när jag fick upp alla känslor kring det omöjliga att bygga en framtid från där jag är och med alla de byggstenarna i mitt liv som inte verkar passa in så fick jag nog. Om det inte funkar att bygga något nytt med det jag har kanske det är dags att göra annorlunda. Jag har försökt att få alla steg jag tagit i mitt liv att ha en mening och att de alla tillsammans är det som bygger upp mig som person men det funkar inte. Jag håller för hårt tag i mitt förflutna så att min framtid blir bara en enda röra. Genom mitt liv så har mina prioriteter inte varit mig själv, alla val jag har gjort har handlat om vad andra tycker, att vara en duktig flicka och att hitta trygghet och stabilitet i mitt liv. Alla de valen som inte handlade om vad jag faktiskt vill går inte att bygga vidare på. Om jag ska kunna skapa en framtid som är baserad på vad jag faktiskt vill och mina drömmar så måste jag släppa taget om det som varit och helt släppa mitt behov av kontroll. Mitt behov av att skapa en trygg värld för mig själv har gjort att jag är van vid att inte lyssna inåt utan att istället använda mitt logiska sinne för att skapa en framtid. Det är inte så jag vill leva. Jag vill att mitt nu och min framtid ska vara baserad helt på vad jag vill. Så jag valde att släppa all kontroll, att släppa taget om allt som varit och kasta mig ner i kaoset av mitt inre och lita på att det som kommer skapas nu och framåt kommer vara något helt nytt.

Jag hade aldrig kunnat släppa all kontroll om jag inte de senaste två åren om och om igen fått möta mina egna rädslor och släppt taget på kontrollen mer och mer. Rädslan är inte en känsla jag fruktar längre, det är en välkommen vän och visar att nu är det dags att bearbeta och släppa taget om något mer. Med rädslan som vän och utan möjligheten att fly från mig själv så kunde jag äntligen helt släppa taget och lita på att allt kommer bli bra. Efter en livstid av att inte lyssna på mig själv, min kropp och mitt undermedvetna så vet jag inte helt vem jag faktiskt är. Jag är nyfiken på att lära känna mig själv och se vad jag faktiskt gillar och inte gillar utan allt bagage av mitt liv.

Jag ser likadan ut idag, lever samma liv men inom mig känner jag en lätthet. En stor tilltro på att min framtid kommer bli annorlunda nu när jag inte längre försöker bygga den på vad som varit. Jag har ingen aning om vart jag är på väg eller vad jag ens vill av min framtid men jag känner mig trygg i nuet. Trygg i att det kommer kännas lättare att lyssna på mig själv framöver och ta de tuffa valen. Att säga nej till allt som inte känns rätt för mig och säga ja till det jag vill ha. Det kommer krävas mycket mod framöver då jag måste tydligt för mig själv och andra hålla fast på vad som känns rätt för mig. Det kommer inte bli lätt men utan tyngden av allt som varit som hållit mig tillbaka tror jag ändå att det kommer kännas bättre än hur jag försökt leva hittills.

Harmoni och skrivare

Jag läste precis ut en bok om känslor (Language of emotions av Karla McLaren) som var en ögonöppnare för mig. För mig har känslor alltid varit två extremer för mig. Antingen så trycker du ned intensiva känslor eller så låter man de komma fram och explodera ut. I boken så skriver Karla om en tredje väg som jag inte ens insett var möjligt. Du kan använda av din känsla och lyssna på den för att förstå hur du behöver agera. Om du blir arg så betyder det att dina gränser och värderingar har trampats på av någon och du behöver se över och stå upp för dig själv och dina värden. Om ilskan som kommer upp inte är proportionerligt till situationen och den tar över dig betyder det att du har något djupare som behöver bearbetas. Alla känslor har ett budskap och ett sätt man kan använde dem för att stärka upp dig själv och vara den du är. Det är otroligt viktigt att lära sig att lyssna och använda sina känslor rätt men Karla skriver också om vikten om helheten. Dina känslor är bara en del av den du är och för att ta rätt beslut och leva i harmoni med dig själv behöver du lyssna på alla delar av dig.

Delarna är olika sinnen i dig och de kan lätt kopplas till de fem elementen i traditionell kinesisk medicin. Känslor är kopplat till vattenelementet och när det är i harmoni flyter de genom dig hela tiden. Känslor kommer upp med budskap som tolkas av dig för att sen flyta vidare. Alla känslor har viktiga budskap och ingen känsla är negativ eller positiv, ingen känsla ska heller hela tiden vara närvarande. Så även glädje är något som ska kännas i stunden för att sen släppas vidare. Enlig Karla är kärlek är ingen känsla utan något du kan konstant känna och vara i och jag håller med om det.

Träelementet är kopplat till din fysiska kropp, ditt behov av rörelse, vila och näring. För att din kropp ska må bra behöver du lyssna på vad den behöver över dagen och inte ignorera när den blir stel och öm för att du rör på dig för lite, för mycket eller bara på fel sätt. Den behöver rätt näring och vätska för att kunna fungera bra men vi är väldigt duktiga på använda mat för att döva våra känslor och hur vi känner oss i kroppen istället för att ge vår kropp det den behöver.

Metallelementet är vårt logiska sinne och där vårt intellekt styr. Intellektet kan användas för att tänka ut lösningar på problem och behöver underhållas genom att användas. Vi tycker om att lösa problem som är på en lagom svår nivå, det får oss att må bra och vi känner oss stimulerade intellektuellt.

Eldelementet är vår kreativa, spirituella och intuitiva sida. Det är vår magkänsla och vi använder den när vi skapar men också för att bedöma vad som är rätt i olika situationer. Den kan ta över när vi inte har tid med att intellektuellt komma fram till rätt sätt att handla utan vi bara måste nu på en gång göra ett val.

Jordelementet är den del av oss som kan lyssna på alla andra delarna och kan ta rätt beslut med hjälp av de andra fyra elementen. När jordelementet fungerar som bäst så kan vi låta både känslor, kroppen, intellektet och intuitionen få säga sitt och de får alla bli hörda innan ett val görs.

Jag har varit fascinerad av jordelementet ett bra tag nu men utan att förstå det. Genom hela mitt liv så har jag valt att bara använda mitt metallelement, mitt logiska sinne för att ta beslut. Jag har satt det över alla andra sinnen och om kroppen har klagat eller känslorna svallat så har jag ändå låtit mitt intellekt styra och ignorerat allt annat. Det har gjort att jag varit i konstant krig med mig själv, jag har tvingat mig själv att bara fortsätta framåt ignorera allt annat och litat på det enda sinnet som jag förstått mig på. Precis som med känslorna trodde jag att det bara fanns två olika sätt att fungera. Antingen låta mitt logiska sinne styra helt eller att bara ge upp. Så jag har fortsatt framåt i livet och vägrat att lyssna på något annat tills min kropp började skrika så högt att jag inte kunde låta bli att lyssna. Så jag lyssnade en stund och fokuserade på att läka för att sen fortsätta bara lyssna på mitt intellekt.

Det går definitivt att läka sår och trauman och sen fortsätta på samma sätt och sen bara skapa nya problem. Det jag insett är att det inte räcker att läka utan jag måste också lära mig att sluta fred i mitt inre. Jag måste börja använda mitt jordelement och lyssna på alla delar av mig i varje beslut.

Häromdagen så skulle jag skriva ut en bild och märkte att skrivaren inte använde den gula färgen när den skrev ut. Klockan var mycket men jag lät ändå mitt intellekt ta över för jag skulle absolut laga skrivaren nu på en gång. Min känslor började skrika, jag blev arg att skrivaren inte fungerade. Jag kände skam över att hur jag än försökte så verkade jag inte kunna laga den fastän jag bestämt mig för att jag borde kunna det. Jag blev ledsen och sen började min kropp göra ont av att sitta på golvet och pilla med skrivaren. Jag fortsatte ändå och använde mitt intellekt för att trycka undan allt annat och bara fokusera på problemet. Det är så jag alltid löst alla problem i mitt liv men denna gången så stannade jag plötsligt upp och tog en ordentlig titt på mig själv. Vad håller jag egentligen på med? Istället för att behandla mig själv med kärlek så ignorerade jag allt och tvingade mig själv att fortsätta försöka laga skrivaren mitt i natten. Jag var trött, känslorna var överallt och min kropp skrek. Det fick mig att vakna upp, och idag under en promenad så insåg jag att det finns ett tredje sätt att hantera framtida problem. Jag behöver inte tvinga mig själv men jag behöver heller inte ge upp. Jag kan stanna upp och lyssna på alla mina sinnen och se vad de behöver nu. Just då behövde de avsluta allt och gå och lägga mig. Jag skrev upp att skrivaren behövde lagas och lämnade det. Senare när jag fått sova och mådde bättre så kollade jag igen på skrivaren, googlade lite och lagde den. Om jag inte hade kunnat laga den hade jag kunnat be om hjälp men det är ett främmande koncept för mig. Jag har alltid haft en känsla av att jag måste kunna allt och göra det själv för att leva upp till mina egna orimligt höga standarder. Hur det ens skulle vara möjligt då ingen människa oavsett hur smarta och påläste de är kan kunna allt.

Jag behöver framöver sluta fred med mig själv och börja lyssna men inte bara på ett sinne i taget utan på alla på en gång. Jag behöver använda alla mina element och låta jordelementet leda. Alla har vi någon del av oss som vi låtit ta kommandot eller så växlar vi mellan flera men jag tror att om vi tittar på riktigt lugna och trygga personer så styrs de sällan av bara ett sinne utan verkar snarare vara i harmoni med sig själva. Jag vill ha harmoni i mig och inte längre vara i ett evigt krig. Jag behöver öva på att inte antingen köra över alla andra sinnen och låta ett styra eller inte göra något alls istället stanna upp, lyssna på alla delar av mig och sen ta ett beslut som fungerar för hela mig och om jag inte kan göra det, be om hjälp.

Vad är läkning?

Vad är läkning?

Jag har I ett par år nu försökt att hitta svaret på vad är läkning? För det finns så otroligt många sätt idag att nå samma resultat. Läkning av fysiska och psykiska problem, olika människor får hjälp på helt olika sätt så vad är det som är gemensamt för alla olika tekniker som finns? Varför fungerar en teknik eller behandling på en människa men inte på en annan? Hur kommer det sig att en person med cancer kan bli frisk av att gå till en healer och en annan blir inte frisk. Är det bara en chansning, att du måste prova allt möjligt tills du hittar rätt? Jag har läst en massa böcker vid det här laget och provat olika tekniker för att verkligen förstå dem och för att läka mig själv. Det kändes som att det inte fanns en logisk förklaring i allt jag läste utan att mycket handlade om tro. Vilket är en fin förklaring men inte tillräckligt för mig. Jag ville hitta kärnan, både till varför vi blir sjuka och hur vi blir friska igen. Jag tror att jag kommit en bit på vägen nu så vill dela vad jag hittat. Som programmerare har jag lärt mig att kunna se en helhet i programmet och samtidigt alla delarna för att kunna hitta vart ett problem sitter och kunna fixa det. Om du bara stirrar dig blind på detaljerna så kommer du aldrig att kunna se hela bilden utan du måste vara villig att se båda på en gång.

Jag hörde om en legend från inkafolket nära Cusco i Peru. De tror att i denna tiden så kommer nya inkaledare att komma tillbaka och det första tecknet på detta är att en person kommer att få gåvan att läka vem som helts genom att bara nudda dem. Det gjorde mig väldigt nyfiken på hur skulle man kunna på ett sätt och med en så snabb behandlingen kunna läka alla de olika typer av sjukdomar vi har? Även om det bara är en legend så inspirerade den mig. Betyder det att på något sätt är alla sjukdomar är kopplade och har samma grund?

Varför blir vi sjuka? När jag pratar om sjukdom nu menar jag inte en speciell diagnos utan på alla sätt som vi inte fungerar optimalt. Vi har smärtor i kroppen, olika långtidssjukdomar, mentala problem som att vara deprimerade, stressade och olyckliga, ja allt möjligt. Det vi kan peka på som är en störning i vardagen som hindrar oss från att vara lyckliga. Det finns en miljard förklaringar till de olika problemen men jag vill på något sätt få en helhetsbild över varför det händer. Göra något som är enormt komplicerat enkelt. Om nu alla sjukdomar skulle ha en och samma grund vad skulle det vara? Vad jag kommit fram till är att alla har olika former av överspänningar i kroppen, spänningar som inte är den vanliga tensegriteten i kroppen utan en obalans. Vart spänningarna kommer ifrån kan vara från helt olika ställen. Tex kan det uppkomma en spänning av at vi är ledsna över något och går och håller kvar den känslan inom oss. När vi är ledsna så spänner vi omedvetet muskler och vår kroppshållning ändrar sig. Du kan oftast se på tex ett barn om de är ledsna även bakifrån och på vuxna även om de kan vara bättre på att gömma sina känslor så får de en helt annan kroppshållning när de bär på känslor. Du kan få spänningar av fysiska trauman, av att du inte rör på din kropp så att den mår bra, av tillbakahållna känslor och mycket, mycket mer.

Jag hörde nyligen på en podcast av Fascia guiden om hur cancer egentligen är en fascia sjukdom. Fascia är bindväven i kroppen som är ett stort nätverk i hela kroppen, det är klistret som får alla delarna i vår kropp att fungera ihop som en enhet. När fascian i en del av kroppen är under konstant spänning så skapas på lång sikt en inflammation i det området. En långvarig inflammation skapar en sur miljö där cellerna har svårt att leva och må bra. Det finns ont om näring och syre och cellerna kan inte leva där. Så kroppen skickar den enda typen av celler som mår bra i en sån miljö och det råkar vara cancerceller. Jag kommer ihåg när jag pluggade i skolan och fick lära mig att cancer egentligen bara är våra egna celler som fått en knäpp och börjar föröka sig enormt mycket och skapar cancerknölar. Jag blev nästan arg, varför är kroppen så dum att den skapar något som dödar oss? Kanske det är som forskningen på fascia och cancer börjar luta mot att det är för att inga andra celler trivs just där cancern dyker upp. Vi har en långvarig spänning i en del av vår kropp som blivit en inflammation. När min mormor var i medelåldern så fick hon cancer i huden som sen spred sig i kroppen och läkarna sa att hon bara hade några månader kvar att leva. Mormor gick inte med på det och avslutade alla behandlingar och åkte istället på hälsohem. Hon blev helt frisk från cancern och den kom aldrig tillbaka igen. Ett mirakel hände, på något sätt så försvann cancern av sig själv bara för att hon valde dels att inte gå med på att dö och dels för att hon fick hjälp att slappna av och bli frisk.

En annan spänning vi kan gå och bära på är när vi inte är helt oss själva. När vi lärt oss från samhället att delar av oss måste vi gömma eller förändra för att passa in. Jag läser en bok som heter ”Becoming a person” av Carl Rogers som pratar om psykoterapin och mycket om processen som en person går igenom i terapi. Mycket av vad han kom fram till för 60 år sen var att processen att gå igenom psykoterapi var att gå från att vara den person klienten trodde att den behövde vara till att vara helt sig själv. De blev frigjorda och kunde börja leva sina liv mer närvarande i stunden och känna alla sina känslor när de dyker upp. De fick förståelse av psykiatrikern och utrymme att utforska vilka de verkligen är för att kunna släppa på lager av lager av tvång och regler. Vad jag gått igenom med mina healingbehandligar har varit precis samma process. Jag har haft ett säkert utrymme där jag kan utforska att ta fram alla de värsta delarna och känslorna inom mig för att när jag gjort det blivit mött med kärlek och förståelse och inte fasa som jag trodde. Jag kunde slappna av mer och mer i att den jag är i grunden är värdefull och har en plats. Det var inget fel på mig trotts att det var det jag fått höra så många gånger genom min uppväxt från olika håll. Spänningarna som skapas av att vi hela tiden försöker anpassa de vi är skapar lika mycket problem som andra spänningar. När vi kan slappna av och bara vara oss själva läker vi en otroligt stor del av vårt psyke.

Men det låter alldeles för lätt, om spänningar i kroppen är problemet varför kan vi inte bara gå och ta en spadag och sen bli helt friska igen? Det borde finnas ett lätt sätt att tvinga kroppen att bara slappna av och sen borde vi inte ha några problem mer. En del av problemet är fysiskt, vår kropp är inte designad att hela tiden gå tillbaka till att kroppen fungerar optimalt utan om vi får en skada så försöker den läka det så gott den kan så att vi kan fortsätta att fungera men den försöker inte få oss läka helt och hållet. En ännu större del är att vi omedvetet håller kvar spänningarna i kroppen för att det blivit en vana. Det har också jättemycket att göra med rädsla. Tänk vad läskigt det är att kasta sig ut i något okänt utan att bli garanterad att allt kommer att bli bra bara vi vågar prova. Hur svårt är det inte att släppa taget om att vara ledsen när något jobbigt har hänt. Om vi släpper den känslan släpper vi också taget om händelsen så att den helt förlorar mening?

Jag har haft så otroligt mycket spänningar i min kropp, så mycket att jag i perioder haft svårt att gå för jag har haft så ont i min höft. Varför slappnade jag inte bara av så att smärtan kunde försvinna? Det var inte mitt medvetna jag som höll mina muskler spända och det var inte så lätt att övertyga mitt undermedvetna om att det var säkert att slappna av och kasta mig ut i det okända. Jag visste ju exakt vart problemet var men oavsett vad jag gjorde så gjorde det ingen skillnad. Jag gick till en healer eftersom att inget annat verkade fungera. Under behandlingarna så var det inte fokus på hur vi skulle få mina muskler att slappna av utan istället att locka fram känslor och att lära mig att känna dem istället för att putta undan dem. Ju mer känslor som jag tillät inte bara komma fram utan att också slappna av och känna känslan desto mer slappnade mina muskler av. Det låter helt magiskt om man väljer att bara se på symptomen och inte orsaken. Symptomen i mitt fall var en smärta i höften men att bara fokusera och behandla höften gjorde mig inte bättre eftersom att spänningarna kom från mitt omedvetna och mina känslor och det fanns inget fysiskt fel på min höft egentligen.

Att släppa fram känslor reducerade spänningarna jag hade och jag läkte en bit i taget. Det låter också lite som något man bara måste tro på och verkar inte vara helt logiskt. Om det nu var ett så lätt koncept varför har det ändå tagit så lång tid för mig att läka. Varför inte bara släppa på barriärerna och gråta några dagar och sen är det klart och jag är läkt? För en del är säker det fallet, det har kanske inte så många lager av återhållna känslor och minnen som byggts på under åren och de kan läka snabbt men för mig var det lager, på lager, på lager av känslor som byggts upp under hela mitt liv. Varje individ kommer ha en helt unik läkeresa. För att släppa taget om en känsla måste du vara medveten om att den finns. Vi väljer att trycka bort och gömma känslor för att vi inte vill behöva hantera dem och när vi gör det så finns det inget lätt sätt att få de att komma upp till ytan igen. Healing är ett sätt att göra detta men samtalsterapi kan vara lika effektivt eller andra tekniker eller behandlingar av de hundratals som finns. Mycket handlar om att personen som är den som behandlar dig måste vara någon som du litar på och behandlingen måste få dig att slappna av och lita på att allt kommer att bli bra. Motsatsen till rädsla. En stor anledning varför det tar tid också är att om du har mycket trauma att bearbeta så har alla dessa erfarenheter byggt upp din inre värld och vad som är sant för dig. Så när du bearbetar många av dessa minnen och känslor så måste du också möta verkligheten att vad du innerst inne trott var sant inte är sant. För mycket av det på en gång får dig att helt tappa fotfästet om verkligheten. Om så mycket av vad du trodde var sant om hur fungerar världen inte är sant vad är då världen och vem är du? Du kan lätt få en psykos om för mycket sker på en gång och all form av läkning stannar upp.

Så vad är det som händer när vi faktiskt läker en känsla eller ett minne som varit förtryckt? Jag trodde precis som de flesta att känslor är när vi är rädda, ledsna och arga m.m. men det jag lärde mig på healingbehandling är att vara rädd, ledsen och arg snarare är vårt sätt att hålla borta känslorna. Om du blir ledsen så kan det ibland vara förlösande och ibland så blir man ledsen för samma sak om och om igen och det blir inte bättre. Du släpper fram känslan när du får fram ett minne som skapar de reaktionerna av att bli rädd, ledsen eller arg för att sen slappna av och släppa in känslan i ditt hjärta. Att vara rädd, ledsen och arg är en spänning och det är spänningarna som vi vill bli av med, inte få fram mer av. Du spänner hela ditt väsen när du har starka känslor för att du är rädd vad det skulle innebära att släppa taget. Jag behövde någon vid min sida, som följde mig in det okända och som lovade att finnas för mig oavsett vad som skulle komma på andra sidan av att släppa taget och slappna av för att våga. Tekniken eller behandlingen är det som får känslorna att komma upp till ytan och sedan är det ditt jobb att bearbeta, släppa in och slappna av.

En av teknikerna man kan använda är tapping eller knackning som kan användas för att behandla allt från fobier till förträngda känslor. En del av behandlingen handlar om att locka fram känslan eller fobin till ytan. Att vara helt i den känslan och acceptera och omfamna den. Sen när du är i den känslan eller känsloreaktionen men fortfarande kan följa kommandon så knackar du lätt på olika akupunkturpunkter om och om igen tills känslan är borta. Oftast har du ett mantra också som är essensen av din känsla så du upprepar för dig själv ”jag är värdelös” om det är det du vill bearbeta och känner. Det låter helt galet, att berätta för en själv att man är värdelös och knacka på punkter får en att må bättre. Det är samma process dock som under healingen och många andra behandlingar. Känslan får komma fram eller snarare reaktionen på känslan som är rädsla, ilska eller att vara ledsen och sen används akupunkturpunkterna för att få kroppen att slappna av. Att sluta spänna sig och släppa in den faktiska känslan istället för att hålla emot.

Jag trodde att när jag väl släppt in känslan så skulle det vara en förstorad version av vad jag kände redan men jag insåg att det jag kände och upplevde som känslor var bara en mot reaktion mot att slappna av in i den faktiska känslan. När var på en healingbehandling och jag mitt uppe i en känslostorm och blev guidad att bara slappna av. Det hade krävts mycket av att arbeta fram en känsla av förtroende först så att jag faktiskt litade på att vad som än hände så skulle jag få hjälp att hantera det av personen vid min sida. När jag slappnade av så försvann den ursprungliga känsloreaktionen och istället fick jag en varm och behaglig känsla som liksom rann in i mitt hjärta och efteråt så kände jag mig fri. Den känslan man kan ha ibland när man gråtit mycket och det känns bättre efteråt. Spänningen som skapades av känsloreaktionen lät jag slappna av och hela jag blev lite mer avslappnad. Efter att jag lärt mig hur det kändes och att det inte var något farligt har jag gjort samma sak varje gång något kommer upp som gör att jag antingen blir rädd, ledsen eller arg. När de spänningskänslorna tar över hela min kropp så andas jag och skapar ett mantra över det jag känner just då. Som ”jag är värdelös”, ”Jag är ensam”, ”jag är rädd”. Mantrat använder jag som ett sätt att förankra känslan så att när jag börjar slappna av och släppa in det jag faktiskt behöver känna att jag kan använda mantrat för att se om reaktionen lättar. Så jag andas, använder mantrat och försöker slappna av och släppa in det jag håller på avstånd med min känsloreaktion. Efter en stund brukar jag lyckas och en ny känsla sipprar in i mitt hjärta. Ibland varm och ibland kall. Själva handlingen att slappna av när reaktionen är uppe vid ytan är läkning.

Alla sjukdomar kan inte läkas så här för alla sjukdomar är inte alltid kopplade till en känsla eller ett minne. Jag skulle dock vilja påstå att otroligt många är det. Så för att förenkla vad en sjukdom är och vad läkning är så är sjukdom en spänning och att läka är att slappna av.

Masker och Vanor

Det är länge jag har haft ett och samma mål, jag vill bli lycklig. För mig är att vara lycklig är samma som att vara fri. Hur blir jag fri då? Jag är fri när jag slutar känna att i varje stund i mitt liv bär jag på en börda som inte är min. Alla krav utifrån och inifrån som inte känns som de är vad jag, mitt inre jag faktiskt vill utan är istället föreställningar och idéer som jag fått utifrån. Mycket kommer ifrån att det på något sätt finns ett rätt sätt att leva sitt liv. Ett rätt sätt att vara kvinna, mamma, partner, arbetare, husägare, dotter, syster eller vän. Att jag måste ta på mig rätt mask i varje situation för att bete mig på rätt sätt. Vi börjar alla vårt liv på samma sätt utan alla dessa masker men sen börjar vi bygga upp vårt arsenal av olika masker och får lära oss rätt sätt att leva på. Då undrar jag hur det kan finnas bara ett rätt sätt när vi alla miljoner människor är unika? Varför ska alla passa in sig och bära samma masker? Vad blir målet sen när vi gått genom livet och burit alla dessa masker, vad får vi ut av det när vi ligger på vår dödsbädd? Får vi en känsla av att vi lyckades med att anpassa oss och leva ett liv där vi fokuserad mer på att bära rätt mask snarare än att leva vårt liv som oss själva? Inte konstigt att så många får en kris mitt i livet då det kämpat så hårt att bygga upp perfekta masker och inser att de ändå inte är lyckliga. Jag försökte så länge att bygga upp mina perfekta masker och vara en duktig flicka men det ledde mig bara till en känsla av att jag inte visste vem jag var längre. Jag gjorde allt rätt men jag kände mig ihålig och vilsen. Det var den känslan som fick mig att vilja utforska en annan väg för två år sen och sen dess har jag släppt på mask efter mask och hittat mer in i kärnan av den jag är. Jag har skymtat den i tysta stunder och i stunder då jag är omgiven av människor som liksom jag letar efter samma mål. Sen glider maskerna på igen och jag har känt som att det är ett omöjligt mål att gå masklös.

Alla de små ögonblicken och stunderna masklös lärde mig en viktig sak, hur det kändes att gå utan mask och ju mer jag gjorde det i korta stunder desto mer kändes det säkert och inte lika läskigt längre. Det kändes som frihet och jag började hitta mer och mer sätt där jag kunde känna mig fri. Frågan var om det är möjligt att känna så jämnt, att kasta iväg alla maskerna och framåt gå genom livet helt fri. Bara lyssna på min egen inre röst och börja strunta i vad allt runt omkring mig säger är rätt sätt att leva och istället bara gå min egen väg fullt ut. Jag var hos Leif innan jul och fick behandling då hela jag var stel och stressad inför julen. Det händer varje år för mig, jag älskar julen men varje år så rycks jag med i alla måsten och trotts att jag skalar av hela tiden med vad som är ett måste så blir det alltid för mycket kring jul. Jag hade varit en emotionell röra hela veckan innan jag kom dit och det kändes som jag kunde börja gråta för allt just då. Kanske julen drar upp alla masker mer än någon annan tid på året för mig. Jag vill så gärna skapa fina minnen för alla omkring mig att även om jag fysiskt försöker ta det lugnt så går min hjärna på högvarv och måstena och kraven känns skyhöga. Innan jag kom iväg till jobbet och sen Leif så glömde jag på morgonen att borsta mina tänder. Jag var lite irriterad för jag brukar inte ens behöva tänka på att komma ihåg att borsta tänderna, det är en vana som jag gör som jag nu hade glömt. Det gör ingenting egentligen men det belyste för mig hur pass obalanserad jag kände mig och jag nämnde det för Leif. Han sa bara att bra att du inser att det är en vana och lämnade det där.

Det är något jag tänkt på fram och tillbaka, en vana vad är det och vilka vanor är bra att ha och vilka ska man försöka bryta? När jag var yngre så fick jag vanan eller ovanan att knäcka mina händer regelbundet. Jag fick höra att det kanske inte var en så bra vana att ha så jag gav mig själv i uppgift att bryta den. Fastän det var en ganska ny vana så krävdes det ändå en hel del viljekraft och konstant observerande av mig själv för att lyckas bryta den. När man gör något av en vana så är det inget man planerar att göra eller ens medvetet vill göra. Det bara händer av sig självt. Så det krävs att för att bryta den utan yttre hjälp hela tiden stanna upp och märka av när man gör vanan och sen fråga sig själv om man kan göra annorlunda. Det krävs att du hela tiden är på mental helspänn och inte låter dig själv slappna av och bara glida in i vanan utan hela tiden märka när du börjar göra din vana för att kunna stoppa den. Det är uttröttande och en rejäl mental utmaning att kunna bryta en vana även om det är en ovana. Det tar flera veckor av ihärdiga försök att bryta vanan för att till slut ha skapat en ny vana av att inte göra som man är van.

Vanan att använda olika masker är en vana som vi alla haft sedan vi var barn då kanske vår första mask vara att vara en bra dotter eller son för att kunna få kärlek av våra föräldrar. Bete oss på ett sätt som i slutändan gynnar oss. Det är ändå en mask med krav utifrån på hur du får bete dig och anpassa dig istället för att bara följa din inre röst. Hur ska vi bryta vanan av att använda våra masker? För mig var första steget att lära mig hur det känns i mig när jag inte bär en mask. Så fri som jag kände mig när jag var ute på en promenad i skogen helt själv och ingen var där som jag behövde bete mig för. Eller så jag kände mig efter ett par dagar i Spanien på healing kurs där jag kunde släppa alla masker i ett rum med andra som jobbade på samma sak. Att veta hur det känns är ett otroligt stort steg men sen att bryta vanan att sätta upp maskerna igen är en utmaning. Jag tränade mig på att få tillbaka känslan av frihet för att sedan kunna hålla den kvar. Sen steg för steg har jag utmanat mig själv med olika situationer där jag normalt hade satt upp en mask att hålla kvar den känslan. Det jag har märkt är att det är en enorm mental ansträngning att bryta vanan att sätta på mig en mask. Det känns som jag villigt går runt naken i världen och hoppas att ingen tittar för noga på mig. Jag känner mig sårbar och utsatt så jag får konstant påminna mig själv om att det är säkert. Det är inte farligt. Jag måste konstant observera mig själv för att märka när jag av vana försöker sätta upp en mask. Det jag har märkt är att energin det går åt att bryta vanan är ändå mindre än energin jag brukade få lägga på att hålla uppe masken. I vanliga fall om jag gick till affären så hade jag direkt satt på mig en mask och byggt upp murar och skydd runt hela mig för att skydda mig mot den anspänning jag tycker att det är att vara omgiven av så många människor jag inte känner. Jag brukade vara helt slut efter en kort tur till affären men nu är jag inte alls lika trött efter ett försök att gå utan mask och murar trotts ansträngningen och rädslan av att hålla kvar känslan att gå utan mask och lugna mig själv att inget farligt kommer hända. Jag kommer fortsätta experimentera och utmana mig själv att gå utan mask då jag sett fördelarna med det nu, att känna mig fri hela tiden och ha mer energi.

Det kommer ta tid innan jag kan säga att jag brutit min vana att sätta upp masker och jag tror att jag kommer nog gå resten av mitt liv och vara på vakt mot att jag skapar nya masker eller tar upp en gammal för det är vad alla andra gör. Den känslan jag hittat av frihet är värt det ändå. Frihet och ett lugn inom mig som kommer direkt från mig och inte är beroende av något utifrån. Bara jag med mig själv och resten av världen är utanför och kan sköta sitt så sköter jag mitt. Det är viktigare för mig att jag är helt mig själv än vad för krav andra eller jag själv kan ha på mig själv för att leva rätt. Jag vill leva som mig och det är viktigare än att passa in.

Sensualitet och sex

Jag läste för ett tag sen en text av en man som funderade kring mäns sexualitet. Från en tidig ålder så kommer pojkar i kontakt med porr och en objektifiering av kvinnor. De får lära sig att för att tillfredsställa sina egna behov får de ta en aktiv roll i att tillfredsställa sig själva till en passiv bild av kvinnor som är enbart där som ett objekt. De lär sig inte om sex i första hand som något två partner gör tillsammans med ett givande och tagande utan de lär sig att sex är något som de aktivt gör och tar med en passiv partner. Det blir helt snedvridet. Deras första relation till sex blir en där partnern är där för att visuellt tillfredsställa dem och det blir en stor chock när de väl börjar fysiskt vara intima med någon. Jag är inte en man så jag kan inte personligen relatera till det men det låter extremt förvirrande och ger mig en större förståelse för män och deras extrema behov av visuell stimulans. Jag har aldrig förstått det, för mig har attraktion helt att göra med den andras energi att göra och väldigt lite med deras utseende. Jag har aldrig kunnat vara kär eller attraherad av en bild av en man. Den ger mig ingenting. Jag kan uppskatta skönhet hos andra men det ger ingen fysisk attraktion.

Jag har växt upp och ofta känt mig förvirrad kring sex, det var länge ett sätt för mig att känna mig älskad. Att den uppskattningen av mig fysiskt var det som var kärlek men det gjorde att all annan kärlek blev svår för mig att förstå. Med mitt spirituella uppvaknade har också en annan bild av vad kärlek och sex är byggts upp och de gamla bilderna har brutits ned. De är två olika saker för mig nu. Kärlek är ren och underbar kärlek mellan människor, djur, natur och andligt medan sex har med njutning och extasen av att vara så nära en annan människa fysiskt och andligt. Det har rett ut mycket i mitt inre och den felaktiga bilden av sex som en kärleksförklaring som bara gjort mig förvirrad innan är borta. Vårt samhälle är så extremt uppbyggt kring att sex är det ultimata i ett förhållande och att alla vägar med en partner leder dit, så när förhållande förändras som det gör när man har ett längre förhållande blir det just sex som man fokuserar på för att veta om det är hälsosamt. Jag tror att alla människor behöver fysisk intimitet och njutning för att må bra men jag tror att vi också måste vara villiga på att särskilja på sex och kärlek för att veta hur ens eget förhållande mår.

Det jag egentligen vill prata om i denna text är inte sex, utan sensualitet för det har i och med att sex känns inblandat i allt också varit en stor förvirring hos mig. Överallt man vänder sig så är sensualitet alltid en inbjudan till sex. Jag tror att det är ytterligare en helt egen del som vi blandat ihop med sex precis som kärlek. Sensualitet är hur en person rör sig och njuter av att var i sig själv. Du kan dansa sensuellt, röra dig sensuellt och prata sensuellt utan att det på något sätt behöver leda till sex. Det är ett missförstånd som blandats ihop med att kvinnor ofta upplevs som mer sensuella och då kvinnor anses vara visuella objekt som ska tillfredsställa mannen i olika media så blir det direkt kopplat till sex. För egen del har det gjort att jag inte velat vara sensuell för jag vill inte bjuda in till något jag inte vill ge. Men det är en del av den jag är att vara sensuell. Det är en ren och skär njutning av att vara mig och att njuta av att vara i min kropp. Jag måste få röra mig hur jag vill utan att det uppfattas som en inbjudan till mer. Vi har blivit bättre och bättre i samhället på att tydligt använda våra ord för att berätta när vi vill något och inte vill något. Att röra sig på ett visst sätt är inte en subtil hint att vi vill något mer än att just röra oss. Kvinnor behöver lära sig att alltid använda sina ord när de vill bjuda in till sex så att det alltid är tydligt när så är fallet och män behöver sluta se kvinnor som ett passivt objekt som är där för deras tillfredställelse.

Jag vill kunna röra mig som helt mig själv och klä mig som helt mig själv och inte behöva oroa mig för vad för signaler jag sänder ut. För det är inte signalerna som borde räknas det är vad vi faktiskt säger med våra ord och med våra energier. Inte konstigt att män och kvinnor har svårt att förstå varandra när vi tillhör så olika världar. Vi har lärt oss att kvinnor ska bjuda in och män ska ta men inte att kommunicera.

Jag jobbar i en bransch där det är övervägande män och jag har mer och mer anpassat mig själv för att inte på något sätt skicka ut fel signaler eller signaler som på något sätt skulle kunna tolkas fel. Jag har anpassat mig så mycket att jag inte vet vem jag är på jobbet och känner mig konstant obekväm, jag är trött på det. Jag vill vara kvinnlig, jag vill vara sensuell, jag vill vara mjuk och känslig och ändå få respekt av mina kollegor. Jag vill kunna stretcha utan att undra vem som kollar på min kropp och röra på mig mjukt efter att ha suttit länge utan att känna mig konstig. Det börjar hos mig med att kunna sätta tydliga gränser för vad jag tycker är acceptabelt beteende mot mig i en arbetssituation och sen att vara fullt ut mig själv och lita på att mina gränser är trygga även om vi har ett samhälle som lärt oss allt annat än det. Jag ser hopp om att vi blir bättre på att sätta gränser men vi måste också ändra vår inställning till sex. Bryta kopplingen till kärlek och sensualitet och sluta vara subtila när vi är intresserade av någon och istället visa tydligt med vår energi eller våra ord vad vi vill. Porr och objektifiering av kvinnor borde bannlysas och barn få lära sig i tidig ålder om hur man kommunicerar och umgås med andra människor i olika typer av relationer. Barn lär sig av oss så om vi visar de hur man gör så lär de sig.

Sex är en aspekt av livet men den är inte kopplad till allt annat det är där vi har fel. Det är otroligt att få njuta av en fysisk relation men det är inte målet med allt och heller inte det ända sättet att älska någon. Koppla bort det som en egen aspekt som är underbar och fin men som inte är sammansmetad med allt annat. Du kan röra en annan person med en mjuk rörelse utan att det har något med sex att göra och det borde inte vara någon skillnad om personen är av det kön som du är attraherad av eller inte. Det är bara en beröring inte en subtil hint så länge inte dina ord och din energi säger något annat.

Sagoslut

Jag har hela mitt liv läst mycket böcker och älskar sagor så det är inte så konstigt att jag alltid sett fram emot mitt lyckliga slut. Det slog mig igår att jag har byggt upp en inre sanning som jag måste omvärdera. Jag har känt att det varit min rätt att få ett lyckligt slut, att all smärta jag varit med om i mitt liv borde balanseras ut med lika mycket lycka. Smärta, sorg och trauma kommer oftast allt på en gång, stora händelser som man minns att precis då var de det hände. De händelserna tog jag med mig och bar runt på och de har jag bearbetat och släppt taget om en i taget. Det har tagit tid och mycket inre jobb men jag har fortfarande känt att något saknats. De stora magiska händelserna i mitt liv har varit redan men de var där och sen var de borta igen. Som när jag träffade en helt otrolig man som sen funnits i mitt liv och stött mig i allt i så många år. Födseln av våra två otroliga barn och alla fina stunder vi haft tillsammans som familj. Ändå kändes det inte som om de stunderna levde upp till vad jag förväntade mig av ett lyckligt slut. Jag ville hela tiden ha mer. Jag väntade på stora spektakulära händelser som skulle vara lika minnesvärda och ändra mitt liv på samma sätt som de negativa har.

Jag är så van ifrån sagorna att helt plötsligt så är sagan slut, allt ordnar sig och huvudkaraktären lever lycklig sen resten av sitt liv. Det är inte realistiskt, jag vet det, men jag tror att det inte bara är jag som väntar på ett sagoslut. Vi vill ha spektakulära händelser som kan väga upp för de saker som påverkat oss negativt, en stor final, en belöning för att vi klarat oss igenom de svåra stunderna. Det hände aldrig och nu har jag börjat tänka om. Att vara lycklig handlar inte om en dag eller en kort stund med extrem lycka utan det är de små stunderna varje dag. Att vakna upp och se fram emot min dag, att se mina barn växa upp och upptäcka världen, att ha de små lyckliga dagliga stunderna. Kyssarna från min Anders och kärleken mellan oss som är så självklar för mig men ändå något som jag är så otroligt tacksam för. Jag har lärt mig sen längesen att aldrig ta något för givet, jag vet hur snabbt hela ens liv kan vändas upp och ned men jag har haft svårt att se det som redan fanns framför mig. Jag har letat efter magi i världen när den största magin redan fanns där framför mig.

Om du letar efter dig själv så hittar du gud/gudinnan inom dig och om du bara kan öppna dina ögon så kan du se att ditt sagoslut redan är där framför dig. I de små sakerna som varje dag ihopslagna är i sig större än alla negativa stunder genom ditt liv. Jag behövde komma hela vägen hit för att inse att det lyckliga slut som jag kände att jag förtjänade hade jag redan fått. De små fina stunderna är det som tillsammans blir vårt lyckliga slut inte en stor fyrverkerishow som snabbt är över.

När jag var liten så gillade jag att ta små promenader helt själv, jag var kanske nio år gammal och gick runt och hoppades stöta på andra människor. De var oftast inne i sin egen värld och såg upptagna och stressade ut och jag brukade fånga deras blick och ge dem ett stort leende. De gånger som de log tillbaka var det bästa jag visste, att få sprida lite glädje gav mig en så otroligt fin känsla. Ett leende i taget från några få gjorde min dag då. Jag vill gå tillbaka till den personen jag var då, osjälviskt ville jag ge det jag hade då utan att jag förväntade mig något tillbaka men de gånger då jag fick ett gensvar gjorde att allt var värt det. Jag vill ta in all den glädjen, kärleken och lyckan jag har i mitt liv och ge ut det jag har i överflöd av till andra och om de ger mig ett leende tillbaka eller inte gör detsamma för jag vet att min gåva är värd att ge.

Tillbaka i Spanien

Jag kom nyligen hem från Spanien, Agua Amarga efter en vecka med Leif, Johanna, Micke och massor av härliga kurskamrater. Vi spenderade fyra dagar med att lära oss mer om den fem elementen och om oss själva. För mig personligen så har de dagarna vänt upp och ned och ut och in på min inre världsbild. Det är svårt att förklara precis vad som händer på kurser med Leif men jag får insikt efter insikt om mig själv och sen helt plötsligt faller allt på plats. Det återkommande temat denna gången var våra rötter och hur vi påverkas av våra föräldrar och av vår omgivning och efter att ha haft det i bakhuvudet flera dagar så gick det upp för mig att jag fortfarande är styrd av mina föräldrars åsikter även om jag inte trodde det själv. Jag har haft en enorm drivkraft i mitt liv att hela tiden bli bättre. Att jag inte är bra nog som jag är, utan att jag alltid måste sträva efter mer. Det är en stressande känsla men också en som har drivit mig framåt och fått mig att skaffa kunskap som jag är otroligt tacksam för. Det är också den drivkraften som fått mig att vilja utforska mig själv mer. Jag insåg att jag fortfarande söker min pappas bekräftelse, trotts efter så många år då jag helt kapat kontakten. Det behovet av att få kärlek från sin förälder är så stort att det gräver sig djupt ned i en själv och blir som en del av ens kärna. Att vara bra nog och duga i min fars ögon har varit min drivkraft att alltid förbättra mig själv och att erkänna det för mig själv fick mig att äntligen kunna släppa taget om det. Jag förändrade en grundläggande sanning om mig själv förra veckan och det fick mig att tappa fotfästet ett tag. Vem är jag då om jag inte alltid strävar efter att duga? Om jag bara duger precis som jag är?

De senaste åren har jag gått igenom ett spirituellt uppvaknande och jag har ofta varit otålig och velat att det ska gå snabbare. Efter denna omgången i Spanien så förstår jag vikten av att förädling av den du är inte kan stressas fram och att jag har gått i precis den takt som jag behöver för att det inte ska bli för mycket på en gång. Även om vi kan släppa på rädslor och murar snabbare så behöver vårt sinne följa med i processen och klara av att förstå alla förändringar för att det ska gå ihop. Hur den nya inre sanningen ser på världen omkring oss. Om det går för snabbt är det lätt att tappa greppet om verkligheten och istället bli vilse i sitt eget sinne. Om jag hade haft samma insikter som jag hade förra veckan bara för ett halvår sen hade det blivit för mycket för mig. Många andra insikter tidigare har också känts som på gränsen till vad jag klarar av att ta in. Att inse att något som man anser vara en sanning i en värld är något som inte alls är sant eller som du inte behöver gör att man tappar fotfästet ett tag och måste hitta nya sätt att ta sig till marken igen. Det är omvälvande och läskigt även om det man släpper har skapat mycket sorg och smärta. Vi är vanedjur och genom våra liv bygger vi upp en inre värld som förklarar den yttre för annars skulle allt mest kännas som kaos. Vi behöver stabilitet och trygghet för att må bra och varje gång vi får nya insikter så behöver vi hitta tillbaka till en ny trygghet.

Genom mitt liv så har kontroll varit en stor del av mig och att tappa kontrollen vore något av det värsta som skulle hända mig. Jag tror att det är en stor anledning varför droger skrämmer mig så mycket. Jag har aldrig velat ens testa för att jag är rädd för den värld som skulle öppna upp sig för mig då. Skulle jag i ett svep inse att alla mina inre sanningar inte faktiskt är sanna så skulle det helt rasera den fragila trygghet jag kände och kasta in mig i en värld där allt kändes otryggt och farligt. Det behövde ske steg för steg och det behövde ske i min unika takt.

Jag har varit otålig och känt att min utvecklig gått för långsamt. Ständigt sökt och utmanat mig själv att komma längre att bli bättre, bli mer mig själv. Det har varit svårt för mig att stå still och bara vara tacksam och glad för hur långt jag kommit. Det är som att jag vill fly undan från all smärta i mitt liv och lämna den bakom mig så snabbt som möjligt. Jag ville vara den duktiga flickan som fick min uppgift att hitta mig själv och klara den så fort och felfritt som möjligt. Jag har insett nu att det har gått väldigt snabbt, inte för snabbt men ändå snabbt. Det är ingen tävling. Jag var driven så hårt av min egen vilja att duga och att för en gång skull kunna se mig själv i spegeln och känna att jag gjort ett bra jobb och att på något bakvänt sätt vara bra nog för min pappa. Samtidigt som jag släppte min sanning att jag behöver bevisa att jag är bra nog för honom har stressen att utvecklas mer spirituellt också släppt. Jag har inte bråttom längre och jag är stolt över mig själv för där jag är idag. Jag är också stolt över den långa väg jag gått för att komma hit, varje steg sen jag föddes. Det är erfarenheter som gör mig till den unika individ jag är och som jag kan använda framöver som min helt egna verktygslåda.

Vi är de vi är. Vi har vår egen väg att ta i detta livet och på något sätt så blir det precis som det är meningen att det ska bli. Jag hade aldrig kommit hit där jag är idag utan all den hjälpen jag fått på vägen. Gemenskap, vänskap och kärlek har varit otroligt viktigt för mig och jag släpper in det mer och mer i takt med att jag hittar mer mig själv. Tack alla ni som finns i mitt liv!

Rätt och fel

Jag har gått genom mitt liv och varit övertygad om att det finns rätt sätt att leva och vara på och ett fel sätt. Det har varit en så stark övertygelse hos mig att jag inte ens ifrågasatt det. Jag har strävat efter att leva rätt att vara en duktig flicka och göra vad alla förväntar sig av mig så länge att jag inte kunde se någon annan väg. Jag stängde av känslor och minnen hos mig själv då de var fel och fortsatte att leva med en del av mig själv bakom lås och bom. Jag tror de flesta av oss väljer att låsa in delar av oss själva som inte passar in. Vi väljer att anpassa oss och för att göra det lättare så stänger vi in de delarna och glömmer bort de.

Sen jag började bli mer intresserad av spiritualitet så har jag vid flera meditationer märkt att jag har som ett skynke inom mig. Jag har sett skuggor från andra sidan men vad jag än försökt göra så är skynket kvar. Som att jag inte hade tillgång till hela min inre värld utan bara delar av den och resten fanns bakom det skynket. Jag visste inte vad det var men jag kände en stark längtan av att bara dra bort skynket och vara hela mig.

För några veckor sen så började jag tänka om och om igen på en meditation vi gjorde på första kursdelen på healingkursen med Leif. Vi satt alla och blundade och Leif guidade oss ned i marken under oss och plötsligt så kände jag ett tryck av energi mot mig. Direkt var jag ett barn igen och låg i min säng. Jag hade inga gardiner för fönstret och kunde se gatlyktorna utanför lysa in i rummet. Jag var helt vaken men kunde inte röra på mig, jag såg en figur i taket som rullade på en stor sten. Figurens golv var mitt tak och den rullade stenen fram och tillbaka över taket och kom närmare och närmare. Samtidigt så kände jag en energi trycka emot mig, den gjorde mig illamående och rädd och den fortsatte att trycka på mer och mer. Jag hade samma upplevelse om och om igen kvällar jag hade svårt att sova men så en dag så kom den aldrig tillbaka. Nu i den meditationen så kände jag exakt samma energi som jag känt då och jag var direkt livrädd. Jag hörde Leifs röst som lugnt sa ”släpp in den, släpp taget, var inte rädd” jag slutade kämpa emot och släppte in energin i mig och den blev en del av mig istället och även om jag kände mig skärrad så var rädslan borta och jag var lugnare.

Nu ett och ett halvt år senare så kunde jag inte sluta tänka på den upplevelsen, jag ville veta vad det var. Vad var det för energi? Vad hade egentligen hänt och varför hade jag känt av samma som barn? Jag gick på behandling hos Leif och under behandlingen så frågade jag honom om vad jag upplevt. Han sa att det vi gjort var en jordande meditation och energin jag känt var bara det, jordning. Jag förstod ingenting, jag har jordat mig hundratals gånger men det har aldrig känts likadant. Leif tog min hand och bad mig att tänka på den energin igen och direkt dök den upp, han hjälpte mig att släppa in energin och möta min rädsla. Efter ett tag så var energin i mig och från att ha varit rädd så kände jag istället frid och ett lugn i mig själv som var helt nytt. Jag var för första gången på väldigt länge helt i min egen kropp och jordad i mig själv. Jag hade mött min största rädsla, den energin från när jag var liten och istället för att kämpa emot den eller modigt mött den så släppte jag in den i mitt hjärta och lät den bli en del av mig.

Jag vet fortfarande inte varför den upplevelsen kom till mig som barn men jag förstår nu att det aldrig var något farligt. Det okända skrämde mig men den ville mig bara väl. Den ville hjälpa mig att vara i min kropp utan rädsla. Jag har levt så mycket av mitt liv i mitt huvud och jag har märkt det så tydligt nu de senaste veckan sen jag släppte in jordningen. När jag pratar med andra så editerar jag inte mig själv längre, jag bara svarar och är där i ögonblicket på samma sätt som jag gör när jag skriver den här bloggen. Jag försöker inte hitta det bästa sättet att svara på något utan jag bara säger det jag känner för. Det skrämde mig lite men efter att ha insett varför så är det bara skönt nu. Jag är mer i min kropp och svävar inte en bit ovanför och observerar mitt liv snarare än lever det. Nu är jag i mitt liv och lever det, det som kommer får komma.

I samband med denna insikten har en hel drös med minnen och känslor låsts upp. Skynket har lyfts bort och jag insåg att det var alla mina fina minnen och känslor från barndomen som jag hade låst in. Dualiteten av att ha bra minnen och känslor om en barndom som också på många sätt var extremt jobbig var svårt för mig att få ihop. Istället stängde jag bort de bra känslorna och lät de jobbiga vara kvar. Det var så viktigt för mig att det fanns rätt och fel, svart och vitt att jag envist stängde bort allt som kunde visa på en gråskala. Att ett minne kan vara bra och dåligt på samma gång. Att man kan älska och hata någon på samma gång. Så mycket i mitt liv har inte gått ihop förens nu eftersom att jag såg livet genom svartvita glasögon. Jag förstår nu, det går ihop och jag kan tillåta mig själva att se mina minnen för vad de är istället för jag vill att de ska vara. Jag är jordad och jag har ett helt öppet hjärta och alla känslor får vara här, en stund tills jag släpper de vidare.

Vattenelementets personlighet

Du kan läsa den inledande bloggposten om det fem elementens personligheter här: Fem elementens personligheter

Färg: Svart

Årstid: Vintern

Smak: Salt

Chakra: Sakralchakrat

Vattenelementet är yin på insidan och yin på utsidan men precis som för eldelementet så är vattenelementet inte helt yin ändå utan all den komprimerade yinenergin skapar också yang. Föreställ dig en vulkan med vilande bubblande energi som då och då exploderar ut i en otrolig yangenergi. Precis så är en vattenperson, vilande i ena ögonblicket och full av energi och rörelse i nästa. De har en väldigt ombytlig personlighet och kan därför ofta känna att de är alla elementen på samma gång. De älskar att ligga på soffan och titta på tv eller spela tv-spel lika mycket som de älskar äventyr och fysisk aktivitet.

Vattenpersoner är mästare på att hantera flödet av resurser, att hålla koll på flödet av tid, pengar och energi för sig själv och för andra. De är otroligt noggranna och gillar detaljer samtidigt som de har ett otroligt stort tålamod då de har inget emot att sitta med ekonomi eller flödet av resurser i företag. Vattenpersoner är också otroligt ambitiösa och intelligenta och älskar att samla på sig ny kunskap. De har en tendens att läsa mycket, gå kurser, samla diplom och utbildningar.

De älskar skräckfilmer, att bli skrämda och drama i sin vardag. Inte negativ drama utan positiv drama där mycket händer men som inte påverkar dem negativt. De är väldigt rättframma i sitt sätt och hur de pratar men kan också verkar väldigt obekväma och nervösa. Vattenpersoner lever oftast mer i nuet eller i framtiden och gillar inte att prata om sådant som varit eller älta sin barndom. De behöver inte titta bakåt för att kunna lita på att allt kommer ske precis som det ska ske framöver.

De är trendsättare och har sin egen stil utan att följa vad alla andra har för kläder och gillar att stå ut med hur de ser ut. De gillar dramat av att vara annorlunda och stå i centrum. De är äventyrliga och gillar att resa och upptäcka nya platser. De kan vara rastlösa och vilja att det ska hända mer samtidigt som de vet att de behöver vila och ta hand om sig för att orka. Det är ett ständigt växlande mellan att vila till hundra procent för att sen vara i aktivitet till hundra procent. Denna förmåga gör att vattenperson är otroligt bra i en krissituation då de är direkt helt alerta och redo att agera.

Känsla

Vattenelementets känsla är rädsla men den andra änden av rädsla är förväntan. Vattenpersoner älskar känslan av förväntan, att vila inför nästa äventyr att kasta sig ut i nya situationer och lita på att allt kommer lösa sig. Förväntan är vad som får oss att vilja prova nya saker även om du inte vet exakt vad som kommer att hända. Att vara nyfiken och vilja uppleva mer och inte låta rädslan ta över och stoppa dina upplevelser. Rädslan kommer när det blir för mycket och vattnet fryser istället för att flöda och det blir helt stopp. Det är väldigt lätt att en vattenperson som mår dåligt fastnar i rädslan och blir apatisk och kan inte ta sig framåt.

Vattenelementets organ

Organen kopplade till vattenelementet är blåsan och njurarna. Njurarna är där vi förvarar en stor del av vår kraft och också där vår vilja bor enligt traditionell kinesisk medicin. Njurarna är också de organ som bestämmer över när vi behöver vila för att bygga upp energi och sedan kan ge den till kroppen när vi behöver den. Blåsan styr vätskebalansen i vår kropp och kontrollerar ständigt hur mycket vatten vi har i kroppen och vad vi kan avvara. Så vila, energi och resurshantering är viktigt och avgörande för en vattenperson.

Tiden för blåsan och njurarna är mellan klockan 15-19 och det är inte ovanligt att vattenpersoner blir väldigt trötta den tiden. Att acceptera att du behöver extra vila då och ta det lugnt en 15 min för att återfå din energi kommer göra mycket för att skapa bättre balans för dig.

Superkraft

Vattenpersonens superkraft är hur de är det bästa elementet i en kris. De går från noll till hundra på en gång och agerar på ren instinkt för att rädda upp situationen. De har kraften från njurarna att lyfta en bil i en nödsituation och håller huvudet kallt och får inte panik. De använder all sin kraftreserv och gör så mycket de kan under nödsituationen för att sen behöva vila i flera dagar för att återhämta sig. Många vattenelement jobbar inom sjukvård då de älskar skiftena i hög aktivitet och liv- och död-situationer till perioder av väntan.

Gå som en vattenperson

En vattenpersons kraftcentrum är i njurarna vilka sitter i nedre delen av ryggen. Skjut höften lite framåt och känn en kraft från njurarna som skjuter dig framåt när du går. En vattenperson har stela höfter då de går och deras fötter glider över marken som om de åker skridskor. De har ofta en hög fart framåt och ett syfte med vart de är på väg.

Tankemönster

En vattenperson fokuserar mycket av sina tankar på framtiden och vad som kommer att hända framöver, förväntan men också oro och rädsla. Planerar och tänker ut alla olika möjliga vägar framåt. De har konstant koll på olika resurser och flöden in och ut, pengar, tid och energi. De gillar att ha mycket kunskap och se alla detaljer utspritt framför sig i dokument som visar tydligt vad som hänt och vad som kan hända. Deras hjärna är på för fullt med massor av tankar för att sen gå ned i vila i perioder med väldigt lite aktivitet. Vattenpersoner är väldigt ambitiösa och ofta väldigt intelligenta och söker ständig mer kunskap.

Utmaningar

En vattenpersons stora utmaning i livet är ofta karriären. De är otroligt ambitiösa och vill så gärna lyckas i sin karriär och lämna ett avtryck efter sig. Att de är viktiga i världen och att de bidrar. Vattenpersoner letar ständigt mer kunskap för att kunna ha mer kunskap och bli bättre på sitt jobb. Det är också en stor sorg om de skulle vara fast i en karriär som känns meningslös och som inte gör de lyckliga.

Den andra stora utmaningen har med visdom att göra. Visdom är när vi tar kunskapen vi samlat på oss och faktiskt använder den. En vattenperson kan fastna i att samla på sig mer och mer kunskap men använder den inte. Visdom är inte att bara ha läst en bok om något utan att faktiskt ta den kunskapen och sedan använda den. När du kan tillräckligt inom ett ämna och använt dig av det så mycket att du kan förmedla den vidare då har du visdom inom det ämnet och förstår det på ett sådant sätt att du kan lära ut det vidare.

Metallelementets personlighet

Du kan läsa den inledande bloggposten om det fem elementens personligheter här: Fem elementens personligheter

Färg: Vit

Årstid: Hösten

Smak: Kryddig

Chakra: Halschakrat

Metallelementet har yin på utsidan och yang på insidan, de är oftast ett mer introvert element i att de är mindre intresserad av att vara i centrum och ha många vänner utan har ett mer rikt inre liv och få nära vänner. De håller sig lite mer avsides på en fest och föredrar djupare konversationer med färre om flyktigheten i livet och universums mysterier. De ses av andra som mystiska, spännande och coola och många vill lära känna de mer. De kan ses som mer lugna och milda individer men när de blir utmanade att stå upp för sig själva eller något de tror på har de en enorm inre styrka. Om en träperson och en metallperson blir oense så är det oftast metallpersonen som vinner.

För en metallperson så är världen svart eller vit. Det finns det som är rätt och det som är fel och så är det bara. De är väldigt medvetna om hur man ska bete sig och delar gärna med sig av det till andra samtidigt som de gillar att bryta mot småregler även om de vet vad som egentligen är rätt. De är domaren och den som utdelar straffet på samma gång men utan att bli känslomässigt involverade i varken dömandet eller att se till så straffet blir genomfört. Det är bara vad som är rätt och fel och vad som bör hända. Allt i världen har sin plats och metallpersonen gillar att kategorisera allt i två olika högar.

För metallpersoner är döden ständigt närvarande och de vet att allt här i livet är flyktigt och tillfälligt. De är väldigt fascinerade av döden och gillar att gå en promenad på en kyrkogård. De är nostalgiska och gillar att samla på saker då de har svårt att släppa taget om något som är kopplat till ett minne. Metallpersoner gillar inte att prata om sina känslor även om de har otroligt mycket känslor inom sig. De gillar heller inte att gråta och ser det inte som ett sätt att släppa lös känslor som andra gör. Detta gör att många metallpersoner ofta är konstnärer och artister och uttrycker sig genom sina skapelser istället för med ord.

Många metallpersoner har svårt att helt göra sig självständiga från sin familj, de har svårt att släppa ansvaret och den starka kopplingen till familjen och har en tendens att bo hemma längre innan de flyttar hemifrån än andra element. Den starka ansvarskänslan och behovet att vara till nytta för andra kan vara svårt att balansera mot deras starka behov av frihet. Metallpersoner är oftast inte ledare utan är de som lyfter upp andra och den som ser till så att allt fungerar som det ska. Antingen i ett företag eller i en familj.

Metallpersoner gillar att utforska världen med sina sinnen. De gillar smaker, lukter och att känna på olika typer av material. De kommer smaka på saker som inte smakar bra bara för att få upplevelsen av att ha smakat det. De har också ofta en väldigt sarkastisk och torr humor, England kan ses som ett typiskt metallland där just de egenskaperna som är typiska i metall hyllas och ses mest utåt.

Känsla

Känslan som är kopplad till metallelementet är sorg men den andra änden av känslan är nostalgi. Att ständigt tänka tillbaka på saker som har varit och försöka återskapa den känslan idag. Se gamla filmer, lyssna på musik från ens ungdom och ha svårt att slänga saker som väcker minnen. Vi mår alla bra av en dos nostalgi då och då. Det ger oss en känsla av att livet har varit värt att leva och att vi levt ett lyckligt liv. För mycket kan istället lätt gå över till sorg och för lite får oss att känna oss som att vi inte har några rötter.

Metallelementets organ

Organen kopplade till metallelementet är lungorna och tjocktarmen. Lungorna är rådgivaren eller ministern i kroppen som distribuerar syre till resten av kroppen. De måste hela tiden ta in nytt syre och släppa ifrån sig koldioxid och låter allt gå igenom dem men behåller inget själva. Tjocktarmen, hittar och tar hand om de sista nyttiga bitarna av det vi ätit för att sen eliminera avfallet. Båda organen handlar mycket om att göra sin uppgift för resten av kroppens nytta men inte behålla något till sig själva utan ständigt jobba vidare. Att tjäna resten av kroppen och ta in och släppa taget om allt som går igenom dem.

Superkraft

Metallpersonens superkraft är deras förmåga att förstå att allt är tillfälligt. Att leva mer i nuet och ta till vara på alla fina stunder då de kommer vara något de vill sedan se tillbaka på med värme. De har en ständig känsla av hur kort livet kan vara och kan därför njuta mer och tänka mindre på framtiden än andra element. 

Gå som en metallperson

Energicentrum i kroppen för en metallperson sitter i övre lungorna. Brösta upp lite granna, lyft näsan lite uppåt och rulla tillbaka dina axlar. Låt dina armar hänga ned avslappnat så de svänger med din kropp när du går. Gå som på moln, lite flygande och som att du knappt nuddar marken. En metallperson kan ses som lite snobbig utifrån med deras gång med näsan upp i vädret.

Tankemönster

En metallperson har ett väldigt rikt inre liv som oftast inte syns på utsidan. De har otroligt mycket känslor och tankar som de bara delar med de få som är riktigt nära dem. Allt i deras värld är svart och vitt så de sorterar in allt de tar in i de olika kategorierna. De har en icke dömande inre värld där de ser vad andra gör och vet om det är rätt eller fel. Mot lagen eller lagligt, mot sociala lagar eller inte. De vet vad som är rätt sätt att göra något på och hjälper dig gärna. De har oftast en väldigt lugn och ofokuserad hjärna och kan vara väldigt mycket i nuet. Det gillar när saker är förutsägbara och rutiner. Metallpersoner är otroligt duktiga på att hitta samband mellan saker som kan verka helt utan samröre för andra.

Utmaningar

De stora utmaningarna för en metallperson är de vill lämna något efter sig som är deras arv till världen. Om det så är deras barn eller något de skapat. Att inte lämna något efter sig till omvärlden skulle vara en stor sorg för en metallperson och en stor del av deras liv går ut på att skapa något att lämna efter sig.

En annan utmaning är deras känsla av frihet och behov av att resa. De vill skapa kontakt med sin omvärld genom att resa antingen fysiskt eller genom böcker och dokumentärer. De vill ha en känsla av frihet att kunna göra det som faller in dem i stunden utan att det ständiga ansvaret de känner för andra. Det är en ständig balans för en metallperson att ibland lägga ansvaret åt sidan och låta sig själva få vara helt fria att lyssna på sig själva. Friheten och resandet hör ihop. Resandet är känslan av frihet och samtidigt behovet av att skapa kontakt med det som kan kännas främmande men du kan bara göra det om du känner dig fri från dina ansvar att ge dig tid att utforska det. 

Jordelementets personlighet

Du kan läsa den inledande bloggposten om det fem elementens personligheter här: Fem elementens personligheter

Färg: Gul

Årstid: Tiden mellan årstiderna

Smak: Sött

Chakra: Rotchakrat

Jordelementet är yin och yang i balans både på insidan och utsidan, en jordperson som är helt hemma i sig själv ses som en väldigt balanserad och jordad person. De är föräldern som lyssnar och bryr sig om dig och som alltid finns där med en varm kram och goda råd. De älskar att diskutera känslor med andra och att vrida och vända på sina egna känslor och erfarenheter. Att läsa självhjälpsböcker eller gå i terapi är något en jordperson älskar eller bara att ha en annan jordperson som vän att diskutera alla känslor in i minsta detalj med.

En jordperson har en tendens att ge av sig själva så mycket till andra att de glömmer bort att ta hand om sig. De behöver komma ihåg att balansera sitt yin också och se till så de vilar och tar tid för att ta hand om sina egna behov. De ses oftast utåt sett som väldigt jordade och harmoniska människor som älskar att vara i sociala situationer med nära vänner eller familj. De gillar att känna sig bekväma och det är viktigare att kläderna är sköna än att de är vackra. De älskar att samlas kring en god middag med vänner eller familj, mat och speciellt god mat är väldigt viktigt för en jordperson.

En jordperson är väldigt social men har ett behov av att prata i turordning så de väntar på att den andra personen har pratat klart innan de tar över sin del av samtalet. De vill att alla ska få prata till punkt inklusive sig själva då det de ger till andra vill de också ha tillbaka. De vill bli lyssnade på och förstådda och känna att de kan ha en riktigt djup och känslosam konversation med den de pratar med. Det är också jordpersonens största mål i livet, att bli förstådd och lyssnad på, att bli uppskattad för allt de ger till andra.

Känsla

Jordelementets känsla är oro och en jordperson har en tendens att övertänka och oroas sig mycket. Oro föds ur känslan av omtanke om andra och det är där den hälsosamma jordkänslan bottnar. En stark känsla av att vara en del av en familj en grupp och att bry sig om alla. Att dela livet med andra och vara en del av att stödja och hjälpa andra är otroligt viktigt för en jordperson. Det kan lätt gå till överdrift och gå in i oro så en jordperson behöver öva på att släppa taget och lita på att var och en i dennes grupp eller familj kan ta egna beslut och ta hand om sig själva också. Allt ansvar ligger inte på jordpersonen och även om du vet vad som är bäst för andra så måste du låta de leva sitt eget liv.

Jordelementets organ

Jordelementets organ är magen och mjälten som båda har med nedbrytandet av mat att göra. Magen är ansvarig för att bryta ned maten vi äter men är också ansvarig för att bryta ned våra känslor och tankar i mindre mer hanterbara bitar. Mjälten är där vårt intellekt bor enligt traditionell kinesisk medicin och jordpersoner är våra stora tänkare. De älskar att vrida och vända på problem och bryta ned allt i de minsta detaljerna innan de kommer fram till en lösning. De är våra filosofer och kan lätt fastna i sina tankar.

Superkraft

En jordpersons superkraft är hur de kan få alla att känna att de är förstådda och lyssnade på. De är tryggheten och balansen och den person du alltid kan lita på är där för dig. När en jordperson lyssnar på dig så känns det som att du verkligen blir hörd och de ger också de bästa råden. Eftersom att de förstår och lyssnar på andra så ger de ofta otroligt genomtänkta presenter till sina nära och kära. Om du får en present från en jordperson brukar det vara precis det som du behöver just då eller så har presenten en stark emotionell koppling.

Gå som en jordperson

En jordpersonens energicentrum sitter i magen och bäckenet så för att gå som en jordperson så ska du fokusera din tanke på magen. Låt din mage slappna av och bli stor, ta dina händer och gnid på din mage i cirklar. Sen när du går så fortsätter du ha en cirkulär rörelse i magområdet vilket gör så att du svänger kraftigt på höfterna fram och tillbaka. Känn kopplingen nedåt till jorden med en tyngd nedåt och stadiga fötter på jorden. Gå framåt med en sensualitet och djup jordning.

Tankemönster

Jordpersoner tänker i cirklar, de använder både saker som hänt tidigare och framtida scenarios för att lösa ett problem. De pratar och diskuterar med sig själva i sitt huvud och kan lätt fastna i att övertänka ett problem och ha svårt att komma till ett beslut. De fokuserar ofta på att tänka på andra människor och hur de kan hjälpa de att må bättre och ha det bättre. När de har en konversation och lyssnar på en annan person så kan de ofta upprepa vad den andra personen sa men med deras egna ord då de verkligen har lyssnat och förstått vad det handlar om. Jordpersoner bygger sin trygghet på vad som hänt i deras liv tidigare och vad som framtiden ser ut att bli så att de kan helt och fullt vara i nuet.

Utmaningar

En jordpersons stora utmaning i livet är att hitta sin trygghet och känna sig helt hemma i sig själva. Den tryggheten kan komma ifrån att bygga upp en familj omkring sig och ett hem de känner trygghet i men också att hitta sin plats spirituellt. Att känna trygghet i att veta hur de passar in i världen och vad deras roll är. Oftast så är det den rent fysiska familjen som är utmaningen och att hitta balans i den och se så alla mår bra inklusive de själva. Det finns också den andra aspekten att de behöver känna sig hemma spirituellt och lita på att allt sker som det ska ske och förstå sin plats i universum.

Eldelementets personlighet

Du kan läsa den inledande bloggposten om det fem elementens personligheter här: Fem elementens personligheter

Färg: Röd

Årstid: Sommaren

Smak: Bitter

Chakra: Solarplexuschakrat

När en eldperson kommer in i ett rum så märks det, de är högljudda, bubblande och fulla av glädje. De är personen alla vill vara vän med och de är oftast vän med alla också. Eldelementet är yang på insidan och yang på utsidan så de har en otrolig exploderande kraft både inifrån och ut. Då mycket yang på ett ställe också har lite yin så är många eldpersoner blyga inuti och osäkra på sig själva. Deras primära mål i livet är kärlek och att vara älskade och därför har de ett väldigt starkt behov av att vara älskade av alla. Det kan leda till att de har många ytliga vänner men få som släpps riktigt nära.

En eldperson är en hopplös romantiker och drömmer genom livet om att hitta sin tvillingsjäl och deras största mål med livet är att bli förälskade och älskade. De kan ha svårt att älska sig själva och deras tendens att prata mycket om sig själva och ha mer ytliga samtal gör att de har svårt att skapa djupare kontakter. Även om de är i centrum på alla fester så kan de ha svårt att ta mod till sig och söka sig till bara en person och vara öppen och sårbar för att kunna skapa djupare kontakt och en relation.

En eldperson mår som bäst då de har en full social kalender och de vill alltid ha något kul att se fram emot. De vill alltid att det ska hända något och undviker lugn och ro. De är det mest utåtriktade och sociala av alla elementen och deras klingande höga skratt gör att det är lätt att känna igen en eldperson utifrån. De älskar skönhet, att ta hand om sitt yttre och beundra andras skönhet. Vad andra tycker om dig är oerhört viktigt då du vill att alla ska älska dig.

Det är lätt att en eldperson går från extremerna glädje till att var ledsen om och om igen, som elden som når sin topp och sedan dör av. De kan skratta och gråta om vart annat i ett samtal och verkar vara överallt med sina känslor. Det är helt normalt för en eldperson och deras känslor ska vara fullt synliga och öppna. Så länge som glädjen kommer tillbaka om och om igen.

Känsla

Eldelementets känsla är glädje, den bubblande varma glädjen när man verkligen njuter av livet. De kan lätt gå åt båda extremerna med mani och depression också då glädje är en känsla som är flyktig och svår att hålla kvar länge. De kan känna sig blyga och osäkra i sociala situationer samtidigt som det är där de finner den största glädjen. En eldperson kan också lätt gå till överdrift i sitt sökande av glädje som då blir till en mani istället.

Eldelementets organ

Eldelementet är det enda elementet som har fyra olika sorts organ kopplat till sig. Alla organen är inte de vi känner igen från västerländsk medicin men de har alla sin speciella funktion i kroppen. Organen är hjärtat, tunntarmen, pericardium eller hjärtsäcken och trippelvärmaren. Hjärtat är där vår spirituella själ bor och källan till lycka, det är där vi känner alla våra känslor. Tunntarmen är ansvarig för att sortera ut från vår mat det vi vill behålla och det vi ska göra oss av med. Pericardium är hjärtsäcken som skyddar vårt hjärta och det är också dess roll i traditionell kinesisk medicin, att skydda vårt hjärta mot för många känslor. Trippelvärmaren är ett system som hanterar cirkulation av vatten och energi i övre, mitten och nedre delen av vår kropp. Trippelvärmaren hanterar harmonin och balansen i vår kropp, den är också ansvarig för vårt sympatiska nervsystem det nervsystemet som håller igång kroppen och ger oss extra energi i nödsituationer.

Hjärtat och pericardium står för de varierande känslorna som eldpersonen lever med och regleringen av dessa. Tunntarmen påverkar hur en eldperson ser på världen och hur de sorterar allt de ser i olika fack. Till sist så är trippelvärmaren där och håller igång eldpersonen så den orkar mer med av de utåtriktade aktiviteterna de älskar.

Superkraft

Eldpersonens superkraft är deras förmåga att vara älskade av alla för deras lättsamma och glada personlighet. De kan prata och inkludera alla och alla är deras vänner om de vet om det eller inte. De kan värma upp det mest frusna hjärtat och få alla att känna sig som en del av deras speciella vänskapskrets. De är i centrum för allas uppmärksamhet men har alltid fokus även på ytterkanterna på rummet så att alla är med och känner sig välkomna. De känner av energierna i ett rum och vet direkt om någon är på dåligt humör och kan gå och muntra upp dem.

Gå som en eldperson

Eldpersonens energicentrum är i hjärtat, så för att gå som en eldperson så ska du föreställa dig att energin bubblar upp från hjärtat till huvudet som champagnebubblor. Lyft på ögonbrynen och studsa när du går i en rörelse mer upp och ned. Bakifrån ser det ut som att rumpan studsar upp och ned i takt med stegen. Gå utan att ha ett direkt mål och stanna bli distraherad av en vacker blomma, ett gulligt djur eller någon som ser ut att vilja prata.

Tankemönster

En eldperson är inte intresserad av det bästa sättet att göra någonting utan nya sätt att göra saker. De är väldigt fantasifyllda och vill skapa nya roliga sätt att göra saker på. De provar gärna något nytt varje dag och vill inte ha rutiner. De har en otroligt hög emotionell intelligens och är väldigt inkännande på andras känslor. Om de har en konversation med någon så kommer de inte kunna återupprepa precis vilka ord personen använde sig av men de vet vilken känsla personen förmedlade.

De kan ha en tendens att sortera allt de ser i två kategorier, det de vill ha och det de inte vill ha, detta är från tunntarmens funktion. Eldpersoner är väldigt sårbara och är de som frågar de ”dumma” frågorna för att de genuint vill veta svaret. De är nyfikna och tänker mer runt ett ämne och kommer på nya sätt att se på ett problem. Mycket av det de funderar på har med relationer att göra och hur människor interagerar med varandra. Om en eldperson berättar en historia så kommer den vara från personens liv och alltid vara centrerad kring människor och deras relationer med varandra.

Utmaningar

Eldpersonens utmaningar ligger i först och främst kärleksrelationer, de är hopplösa romantiker och drömmer om att hitta sin tvillingsjäl. För att nå dit så måste de först lära sig att älska sig själva, för en eldperson kan känna sig blyg och osäker på sig själv och ha svårt att skapa djupa kontakter med andra människor om de inte först hittar en trygghet och kärlek i sig själva.

Den andra utmaningen som eldpersoner kommer att ha under sin livstid är att ge av det de har i överflöd. Det är naturligt för en eldperson att ge av sig själv till andra men olika upplevelser kan göra att de lär sig att hålla i det de har istället. Överflöd är till för att delas om det så är pengar, tid, kärlek eller omtanke så ska det delas och flöda fritt. Överflöd är det du har extra utöver vad du behöver för att själv må bra, så att dela det vidare kommer få dig att må bättre och mer överflöd kommer då din väg.

Träelementets personlighet

Du kan läsa den inledande bloggposten om det fem elementens personligheter här: Fem elementens personligheter

Färg: Grön

Årstid: Våren

Smak: Surt

Chakra: Hjärtchakrat

Träelementet är yin på insidan och yang på utsidan vilket man ser genom att personen är väldigt utåtriktad och ibland kan ses som hård på utsidan men är mjuk och har ett väldigt stort hjärta på insidan. Deras mål i livet är storhet och att vara framgångsrika och de vill att andra omkring dem ska se och erkänna deras ansträngningar att skapa en bättre värld för alla. Deras behov av att göra en skillnad och vara framgångsrika kan få andra personer omkring dem att be de att lugna ned sig och låta andra få ta plats också. Det kan få träpersonen att hindra sig själv och känna sig osäker på att våga ta plats. Hemligheten är att det inte finns en begränsad mängd med plats utan att alla kan vara fullt ut sig själva och på så sätt inspirera och stödja andra. Det finns plats för varje träperson att vara framgångsrik och ta plats.

Träpersoner är otåliga och vill ha resultat på en gång så även om de är experter på att skapa och utföra planer så vill de inte sitta och finpolera eller syssla med underhållning av en utförd idé. När de är klara så går de vidare till nästa projekt. Då träpersonen är så otålig och direkt kan de uppfattas som påstridiga och ibland känslokalla då de är ute efter effektivitet. Det man inte alltid ser är deras mjuka insida, de stannar alltid för att hjälpa någon i nöd om det är en människa eller ett litet djur och har en otroligt stor medkänsla.

En träperson är den som efter att ha fått idén om att cykla till jobbet kommer ha all den bästa utrustningen för att göra det på en gång. Den kommer ha den bästa cykeln och de bästa cykelkläderna, efter noga efterforskande, och när den är klar med det projektet kanske den inte fortsätter med själva cyklandet utan det var projektet att skapa förutsättningarna som var det viktiga och sen vidare till nästa projekt eller hobby.

Känsla

Känslan kopplad till träelementet är ilska men uttrycks i träpersonen som hälsosam gränssättning och självsäkerhet som syns tydligt utåt. Deras yin på insidan kan ibland göra att de inte alltid känner sig helt säkra på insidan men utåt så verkar de väldigt självsäkra. En träperson när den kommit till fram till vilket sätt som är den bästa att göra någonting kan fastna i sin egen åsikt. Precis som ett träd behöver träpersonen vara medveten om att även om de har rätt så behöver ett träd kunna böja sig, växa och acceptera förändring. De behöver lära sig att låta andra ha sina åsikter och välja att ändra sin övertygelse för om ett träd inte kan böja sig så kommer trädet att gå av.

Träelementets organ

Organen kopplade till träelementet är levern och gallblåsan. Inom traditionell kinesisk medicin har varje organ ett syfte och en roll som de sköter i kroppen. Levern är centrum för strategisk planering och håller vår vision för framtiden. Gallblåsan representerar vår förmåga att ta beslut och göra rätt bedömningar med den kunskapen som finns tillgänglig. Kombinationen av lever och gallblåsa i träelementet ger personen förmågan att kunna planera för framtiden och välja den bästa vägen för det resultatet de är ute efter.

En träperson behöver vara fysiskt aktiva för att må bra, det är för att levern är kopplad till musklerna och senorna. Att vara fysiskt i form gör att en träperson mår bättre och det första du bör göra om du kommer in i en period av svårigheter är att inte glömma bort att ta hand om din fysiska kropp.

Superkraft

Träelementet är också oraklet ibland det fem elementen, de kan oftast ta rätt beslut utan att behöva göra så mycket efterforskningar. De har en magkänsla för vad som är rätt beslut. Vi kan alla använda oss av träelementets orakelförmågor även om vi inte har trä som vårt primära element. I traditionell kinesisk medicin så är varje organ tilldelad en tid på dygnet då de är som mest aktiva och levern och gallblåsan är som mest aktiva klockan 23-03 på natten. Så om du har en fråga du behöver ha svar på låt den frågan vara det sista du tänker på när du somnar och på morgonen kommer träoraklet att ge dig ditt svar. Att sova på det har hjälpt många att reda ut ett problem. En träperson som är balanserad och har lärt sig att lita på sin magkänsla behöver inte alltid sova på ett problem för att kunna direkt i stunden veta rätt sätt att lösa det på.

Gå som en träperson

Varje element har ett centrum i kroppen varifrån energin utgår ifrån, trä energin är centrerad till levern och gallblåsan i kroppen vilket är vid diafragman eller nedersta revbenet. När du går som en träperson så ska du föreställa sig att det mesta av din energi är i det området. Du lyfter upp bröstet därifrån och då kommer dina armbågar att automatiskt gå ut ifrån kroppen. Du går full av självförtroende och med ett mål, så du kommer gå direkt från A till B den mest effektiva vägen möjligt. Hemligheten är att inte gå med ilska utan att gå med känslan av självförtroende och att du vet vad som är rätt för dig.

Tankemönster

En träperson är oftast väldigt visuell, kreativ och innovativa i hur de tänker. De vill lösa problem på helt nya sätt men att det ska vara det bästa sättet att lösa just det problemet. De vill lösa ett problem i taget och fokusera hundra procent på det problemet tills de är klara och sen gå vidare till nästa problem. Det är viktigt för en träperson att se på ett problem från alla vinklar och göra ordentlig efterforskning för att vara säker på att deras lösning är den bästa. Samtidigt som de har sin orakelsuperkraft så många lösningar kommer till dem genom magkänslan.

Träpersoner är oftast väldigt snabba när de tänker och vänder på ord och ger snabba mothug på ett humoristiskt sätt i konversationer. De är väldigt uppmärksamma på omgivningen och på vad du säger och lägger märke till allt. Målet i varje situation är att alla ska få ut det mesta av det så att det blir en vinst för alla involverade. De gillar att skapa listor och följa sen den listan för att kunna nå sitt mål så effektivt som möjligt.

Utmaningar

Om en träperson råkar på ett problem den inte kan lösa om och om igen kan det kännas som ett personligt misslyckande. Du försöker att om och om igen ta dig förbi problemet men det känns som att stångas mot en betongvägg, du tittar på alla olika vinklar och försöker om och om igen att lösa problemet men ibland måste vi fråga oss själva om det vi ser som ett problem som behöver lösas kanske inte egentligen är vårt problem. Eller så är det inte något det är meningen att vi ska lösa utan istället lära oss att acceptera och leva med. Är det kanske en karriär där vi inte kan komma vidare utan är fast där vi är, kanske det är dags att titta om det är den karriären vi verkligen ska ha istället för att envist försöka på alla sätt att bli befodrade. Din storhet och framgång kanske ligger någon helt annanstans än vad som samhället anser vara en framgång. Att vara rik och ha det bästa jobbet kanske inte är din väg till att vara framgångsfull utan din verkliga storhet ligger i hur stort hjärta du har och din passion för att hjälpa andra.

En annan stor utmaning som träpersoner kan ha är hälsan. De behöver röra på sig och ta hand om sin kropp för att må bra men det glöms lätt bort när fokuset är att lösa alla andras problem. Du kan behöva fokusera om och lägga tid på att ta hand om din fysiska kropp och ditt mående som första prio ett tag istället för att lägga all din tid på att lösa problem på jobbet eller i din familj.

Hälsa och välstånd/framgång är de stora utmaningarna som träpersonen ofta har i sitt liv. De är inte de enda du kan ha men det är ett bra ställe att börja se om det kan vara något som är värt att titta närmare på.

De fem elementen som personligheter

Vi har alla de fem elementen i oss och de påverkar alla vilken person vi är men det är ett av elementen som mest influerar vår personlighet. Under en livstid så kan det ändras också vilket element som är det som uttrycks mest i vår personlighet. Jag tror personligen att det har mer att göra med att vi har lärt oss under vår uppväxt att vissa personlighetsdrag är mer eller mindre bra att uttrycka så vi har en tendens att bara låta det som anses accepterat att synas. Så även fast vi fötts med vatten elementet som borde vara det som är vårt primära element så kan vi ha anpassat oss så mycket att vi verkar vara till exempel trä elementet istället. Om man hade frågat en kinesisk astrolog hade den kunnat titta på tiden vi är född och utifrån det se vilka element som uttrycks starkast hos oss redan från födseln. På samma sätt som vi är mer vana vid att läsa vårt horoskop genom vår västerländska astrologi vilken är mer baserad på stjärntecken.

Fem olika typer av personligheter låter inte som tillräckligt mycket unikhet för att kunna beskriva alla olika typer av människor i världen men då vi har alla fem elementen i oss alltid så spelar de andra elementen också en stor roll i hur vi är som personer. Man kan ha trä som sitt primära element men att vatten elementet också kommer att starkt påverka din personlighet då det också är starkt i dig. Det primära elementet kommer att vara det påverkar din personlighet mest och som säger vad du har för styrkor och vad för vad för utmaningar du kommer ha i livet. Vi alla värderar ungefär samma saker i livet som kärlek, respekt, framgång, gemenskap och att du har en mening med ditt liv men oftast är det något som är viktigare för dig och det är dels där elementen spelar roll.

Varför skulle du vilja veta vilka av elementen som är starkast hos dig och vilket element som är ditt primära element? Om du vet vilket element som är ditt primära element så kan du också lätt se vad dina styrkor är, dina värderingar i livet och vilka utmaningar du har under din livstid att jobba på. Det är också ett bra sätt att lära dig mer om dig själv och varför du kommer bättre överens med vissa människor än andra. En träperson kommer komma mycket bättre överens med en eldperson än med en metallperson till exempel, då trä när elden men metall hugger ned trä. Om du lär dig styrkan och svagheten med just ditt element och får en förståelse för hur andra människor tänker och vad de värderar kan du lättare umgås med vem som helst och undvika konflikter och missförstånd. Det kan också hjälpa dig i kärleksrelationer, att inse att du och din partner har olika värderingar och acceptera att det är för att ni har olika primära element, kan hjälpa er mycket. Det kan också hjälpa dig att förstå varför vissa områden i ditt liv är något du om och om igen har problem med. Dessa områden kallas för hjärtats nio palatser och är karriär/kunskap, visdom, kärlek, överflöd, hälsa, välstånd, resa/äventyr, familj/kreativitet och hem. Palatsen är starkt kopplade till vissa element och är oftast de vi kommer att ha svårast att ha i balans.

Det finns också en möjlighet att du befinner dig i ett element som inte egentligen är ditt primära element just nu för att du har medvetet eller omedvetet förändrat din personlighet för att passa in mer genom din uppväxt eller ett plötsligt trauma  kan också påverka dig mycket. När du jobbar igenom dina blockeringar och känner dig mer trygg att uttrycka dig självt mer genuint så kommer du att skifta din personlighet mer mot ditt primära element igen. Så se det här som en rolig övning mer än att en gång för alla ta reda på vilket element du är och bli inte förvånad om det skulle ändra sig längre fram. Det kan också vara bra att veta att varje element har en positiv version och en mer negativ version. En person som har en personlighet med de positiva egenskaperna av elementet och är i balans är helt annorlunda från en person som befinner sig i en mer utmanande del av sitt liv och mår dåligt, då är det helt andra mer negativa drag av elementet som lyser igenom.

En av anledningen till att jag gillar att jobba med elementen är att de är så komplexa och så enkla på samma gång. Jag kan se i alla människor runt omkring mig spår av vad deras element är men för att kunna använda det på ett sätt som kan hjälpa en person att må bättre i sig själv behöver jag lära känna personen och veta mer om vilka de är. Det finns också massor med sätt att se vilket en persons primära element är om man lärt sig hur man ska kolla efter det. Det går att se på hur en person går, hur de pratar, hur de tänker, subtila färger i deras ansikte och också på deras lukt! Alla dessa metoder använder sig de som jobbar med akupunktur, akupressur och en del healers av för att se vilket element ens klient har. Genom att veta vilket element som är det primära hos en individ kan det avgöra för behandlaren hur de ska behandla personen för de olika symptom de sökt hjälp för. För en healer, som mig, som jobbar med de fem elementen i healingbehandlingar så informerar det mig hur jag ska kunna stötta personen och få dem att släppa sina masker och bli mer sig själva.

Det kommer vara flera element som du kommer att känna igen dig i så om du har svårt att veta vilket som är ditt primära element är det inte så viktigt. Vi kan ha flera element som starkt influerar oss så om du kan eliminera några som du inte alls känner passar in så är det en bra början. Nedan så ger jag en kort beskrivning av varje elements personlighetstyp.

Trä elementet

Trä elementet är som jag skrivit tidigare är yin på insidan och yang på utsidan. En träperson tar mycket plats och är oftast väldigt social och högljudd samtidigt som de har yin på insidan vilket innebär att de är väldigt mjuka och känslosamma på inuti. De har ett behov av att lyckas i livet genom att vara framgångsrika på olika sätt. En träperson vill att alla andra ske se hur bra de är och få beundran för det.

Läs mer om träelementet som personlighet här: Träelementets personlighet

Eld elementet

Eld elementet är yang på utsidan och yang på insidan vilket gör att eldpersoner är otroligt sociala och glada personer. De älskar att vara på fester och platser med många andra människor och stå i centrum för uppmärksamheten samtidigt som den lilla delen yin i dem som skapas av dubbel yang gör att de ofta är blyga på insidan och osäkra på sig själva. Målet i livet för en eldperson är kärlek, att älskas av alla och att hitta den stora kärleken i livet.

Läs mer om eldelementets personlighet här: Eldelementets personlighet

Jord elementet

Jord elementet är yin och yang i balans på både insidan och utsidan så samtidigt som jordpersonen är väldigt social så har den behov av balans i form av vila och ensamhet. Jordpersonen älskar att samlas med familjen kring en god måltid och samtal som handlar om känslor och självutveckling. Jordpersonen ses som harmoniskt, balanserad och omvårdande av alla omkring sig. Jordpersonens stora mål med livet är att bli lyssnad på, förstådd och hitta sin trygga sfär.

Du kan läsa mer om jordelementets personlighet här: Jordelementets personlighet

Metall elementet

Metall elementet är yin på utsidan och yang på insidan så utåt sett så verkar metallpersoner introverta eller att de är för coola för att prata med alla. Yang på insidan är den styrka de har inom sig att driva igenom det som de anser vara rätt. De har en stark känsla för vad som är rätt och fel men de dömer inte andra för att de går emot det som är rätt. De lever sitt liv med vetskapen att allt är tillfälligt och deras mål i livet är att få respekt av andra och att känna sig fria.

Läs mer om metallelementets personlighet här: Metallelementets personlighet

Vatten elementet

Vatten elementet är yin på insidan och yin på utsidan, den dubbelt komprimerande kraften gör att de är oförutsägbara och både älskar att ta det lugnt på soffan och att ge sig ut på nästa äventyr. Det är som en vilande bubblande kraft inom dem som de bygger upp för att sen explodera ut i projekt och kraft att göra saker. Om det känns som att du känner igen dig i alla elementen är du oftast en vattenperson och kan ha en väldigt ombytlig personlighet. Vattenpersonens största mål med livet är att göra en skillnad i världen, att betyda något och inte bara glömmas bort.

Läs mer om vattenelementets personlighet här: Vattenelementets personlighet

Var det något element som kändes mer som du än ett annat? Detta var bara några korta beskrivningar och framöver kommer jag att skriva en bloggpost för varje elements personlighetstyp så att du får lära dig mer om dig själv och om andra i ditt liv.

Yin, Yang och de fem elementen

De flesta känner till yin, yang och taiji symbolen men jag tror inte många har så mycket koll på de fem elementen och hur de relaterar till taiji symbolen. De fem elementen liksom yin och yang är de basala byggstenarna som all traditionell kinesisk medicin och den healing jag utför är byggd på. De används för att hjälpa kroppen vara i balans och att rätt sorts energi är på rätt plats. De kan användas som ett sätt att beskriva vad som är fel eller som symbolism för att se varför ett organ är ur balans. Varje element är kopplat till en årstid, ett organ, en färg och en känsla och de kan användas på massor med olika sätt. Det är ett otroligt enkelt begrepp och väldigt komplicerat på samma gång. Jag fick höra om de fem elementet för ett och ett halvt år sedan och sen dess har jag lärt mig mer och mer. Ju mer jag lär mig desto mer fascinerad blir jag. Det lättaste och enklaste sättet för mig att förstå de fem elementen är genom hur de är uppbyggda rent energimässigt och hur de är kopplade till taijin symbolen.  När jag healar så använder jag mig av dessa olika energier för att återställa balansen i kroppen. Det är lätt att känna när man är i balans men svårt att veta vad som är ur balans när man mår dåligt. Om du till exempel har svårt att släppa en viss känsla så kan man titta på elementet känslan är kopplad till och sedan använda ett annat element som en katalysator för att släppa loss den känslan.

 Jag har tränat mycket på att känna igen känslor och energier i min egen kropp för att förstå vad jag känner hos andra. Hur jag uppfattar världen består otroligt mycket i vad jag känner så att skriva ned det är en utmaning. Jag vill skriva mer framöver om de fem elementen så detta är en början.

Taijin symbolen

Taijin eller tai chi symbolen är mer känd som yin yang symbolen av de flesta. Yin är den svarta delen och representerar den inåtgående komprimerande kraften i världen. Som mörker, vila, natten, kvinnlighet, fukt, mjukhet, nedåtgående, komprimerande och vinter. Yang är den vita delen och representerar den expanderande kraften i världen. Som ljus, aktivitet, dagen, manlighet, torka, stelhet, uppåtstigande, expanderande och sommar. Du kan känna yin och yang i din kropp men framförallt tycker jag det är lättast att känna de när du är i solsken eller i totalt mörker. Jag tror de flesta känner lite obehag i mörker för vi välkomnar mer yang kraften som också är mer accepterad och hyllad i vårt samhälle.

Varje element består av två olika delar, en inre kraft och en yttre kraft som är antingen yin eller yang. Som balanserande femte element har vi jord som är det elementet som har balans mellan krafterna. Det finns också otroligt många andra sätt man kan utforska de fem elementen och att lära sig om hur de är en del av vår personlighet och hur vi kan använde de för att förstår relationer med andra och oss själva är något jag vill skriva mer om sen. Nu vill jag enkelt beskriva hur de är rent energimässigt.

Trä elementet

Om vi tittar på yin yang symbolen så är trä elementet representerat i mitten till vänster. Den inre delen av trä är av yin energi och den yttre delen är yang energi. Utåt sett så är trä elementet fullt av den expanderande kraften yang, trä är det lilla skottet som tränger upp ur jorden under våren. Skottet kan växa fram nästan var som helst och har en otrolig förmåga att på ett självklart sätt bara ta sig upp men den är också spröd och ömtålig. Den mjuka inre sidan i trä är yin energin som ber skottet att ta sin tid och växa starka rötter innan det tar sig för högt upp.

Eld elementet

Eld är i toppen av taijin symbolen och är yang både inuti och utanpå. Yang är kraft uppåt men allt som stiger uppåt kommer till slut nå sin topp och komma ned igen. Det kan man se i taijin symbolen representerat av den svarta yin pricken där yang är som störst. Så även om eld elementet är enbart yang så finns det en mjukhet där i form av pricken av yin.

Jord elementet

Jord elementet är undantaget som bekräftar regeln och består av yin och yang i perfekt balans både på insidan och på utsidan. Jord elementet finns representerat i taiji symbolen precis i mitten. Mitt emellan den komprimerande och den expanderande kraften av yin och yang så finns en stillhet, ett lugn och en balans. 

Metall elementet

Metall elementet finns till höger i mitten på taiji symbolen och är yang på insidan och yin på utsidan. Tills synes kall och lugn på utsidan men med mycket styrka inuti. Metall är raka motsatsen till trä precis som eld är raka motsatsen till vatten.

Vatten elementet

Vatten elementet är representerat nederst i taijin symbolen, det är yin på insidan och yin på utsidan. Men som med eld elementet finns också en del yang där. När en energi komprimeras mer och mer så behövs ett utlopp då och då. Energin vilar och bygger upp för att till slut explodera ut.

Elementen i förhållande till varandra

När vi vet vad elementen består av för krafter så är det lättare att förstå hur de relaterar till varandra och varför vissa element går bra ihop och andra mindre bra. Eld och vatten är motsatts element men de kan användas om det skulle finnas en obalans i ett av de. Om någon skulle ha för mycket eld i sig skulle ett sätt att lösa det på vara att tillföra mer vatten. Nedan kan ni se fler relationer mellan elementen. De inre röda pilarna visar vilka element som kontrollerar andra element precis som jag beskrev med eld och vatten. De yttre svarta pilarna visar den närande cirkeln så för att skapa mer vatten hos en person kan man stärka upp metallen och på så sätt få elden att lugna ned sig. Den närande och destruktiva cirklarna är lättare att komma ihåg om jag beskriver hur elementen förhåller sig till varandra nedan.

Den närande cirkeln

Trä när elden som virke, elden skapar aska som blir till jord, jord skapar metall, metall skapar vatten genom kondens, vatten ger liv åt träd.

Den destruktiva cirkeln

Metall kan i form av en yxa hugga ned trädet, trädet binder jorden med sina rötter, jorden suger upp vattnet, vattnet släcker elden, elden smälter metallen.

Finns det en kurs för självkänsla?

Sen jag började min resa i den spirituella världen har jag följt strömmen. Strömmen i det här fallet är en konstant törst efter kunskap, bok efter bok efter bok och kurs på kurs på kurs. Jag har på senaste känt en otroligt stor påtryckning från överallt att det är dags att ta nästa steg men jag är rädd. Så jag började känna efter lite mer vart kommer den här rädslan ifrån och som ett litet eko inom mig själv hörde jag “du är inte bra nog”. Hur blir jag bra nog? Undrar jag då, behöver jag ett diplom som säger att jag nu gått klart utbildningen till healer/medium/shaman/völva och fått det stämplat av någon uråldrig vis dam eller gubbe? Är jag bra nog då? När någon som ses som en ledare inom det man lär sig om säger att du duger. Är jag bra nog då?

Det är väldigt nytt hela idé om att du kan gå en utbildning inom spiritualitet och att du måste ha ett diplom för att på riktigt vara en healer eller ett medium. Samtidigt som jag tycker att det är bra att det finns lite krav på att få kalla sig någonting så bryter vi mot den gamla traditionen av att jobba med något spirituellt är ett kall du hör inom dig snarare än att du gått en viss utbildning. Oftast har det varit ett motvilligt kall då den vägen är ensam och svårt att gå men när du väl har hört det går det inte att säga nej.

Vi är så vana från vår kultur att för att ha en viss karriär så går vi alla enligt samma mönster. Vi går klart skolan, sen gymnasiet, sedan vidare till högskolan och efter ett par år får vi vårt diplom och först då är vi bra nog att vi FÅR börja jobba med det. Jag tror vi är extremt inrutade i det här mönster och konstant söker vi bekräftelse från någon annan. Vi vill få vårt diplom, sen vill vi få det där jobbet och på så sätt har vi förtjänat att känna att vi har tillräcklig kunskap och att vi duger. Sen om vi får för oss att vi letar efter något mer, vi vill utforska nya delar av de vi är inom det spirituella så finns den välbekanta tryggheten där också i form av ändlösa kurser. Du kan hela ditt liv få fler och fler diplom som sen berättar för världen hur mycket du kan. Är du bra nog då?

Jag tror att mitt sökande efter mer och mer kunskap istället har varit som ett konstant viskande inom mig själv att jag inte är bra nog. Varje ny bok, varje ny kurs är bara ännu ett bevis på min brist på kunskap och att se det otroliga utbudet vi har idag av spirituella kurser gör att man kan fastna där för alltid. Varje ny kurs du börjar så säger du till dig själv att andra vet bättre, jag är inte bra nog, jag kan inte tillräckligt. Hur ska vi bryta den här cykeln då? För mig själv så tror jag att svaret är att istället för att titta på allt som jag inte kan än eller ens det som jag faktiskt kan så behöver jag se på den jag är utan all kunskap. Duger jag Maria utan all kunskap, är jag stolt över den jag är som person och kan jag se att bara vara jag är bättre än något diplom? Om jag känner efter så kan jag också känna mitt kall, det är det som driver mig annars hade jag inte fortsatt att söka.

Jag älskar att det finns alla dessa kurser och böcker som ger möjlighet till vem som helst att börja utforska den spirituella världen men jag tror också att många som jag fastnar i samma cykel. Vi vill alla känna att vi kan tillräckligt mycket och har tillräcklig kunskap för att passa in i vilket sammanhang som helst. Vi vill kunna visa hur magiska vi är. Jag känner mig inte mer magisk nu efter så många kurser och böcker än vad jag gjorde för två år sen. Jag känner mig inte som en bättre healer bara för att jag lärt mig mer. Den jag är, är fortfarande densamma och jag måste lära mig att omfamna och acceptera mig själv som bra nog. Först då kommer jag ha självförtroendet att kasta mig ut och våga sikta mot mina drömmar. Det finns ingen kurs för det. Utan det är mer om att våga sitta och lyssna på sig själv. Se alla dina egenskaper och se att de är bra nog även utan kunskap för det är den du är. Magi är inget man lär sig från en bok, det är en naturlig del av allt och den finns inom dig om du är modig nog att våga titta.

 

Häxan och blixten

I fredags var jag ute på en promenad på lunchen, jag jobbade på kontoret och behövde komma ut, få lite luft och röra på mig. Många gånger när jag tar längre promenader så låter jag min hjärna fritt flyga iväg och jag brukar dagdrömma väldigt intensivt. Det är som att jag är i drömmen men samtidigt är jag helt medveten om att jag är ute på en promenad på samma gång. Jag var plötsligt i Spanien på hotellet där häxan, Mama Oliva håller till och hon kallade fram en storm. Jag försökte mota bort stormen men då kallade hon fram en blixt precis bredvid mig som en varning. Jag tog min högra hand rakt in i blixten väldigt övermodigt och ville visa att hon inte skrämmer mig och direkt kände jag en enorm kraft som rusade uppför min arm rakt mot mitt hjärta. Det var ingen dagdröm längre, kraften var på riktigt och jag blev väldigt rädd. Jag hann tänka; vad händer och nej, jag satte upp ett mentalt skydd runt mitt hjärta snabbt. Kraften stannande i armen och halvt i chock var jag plötsligt tillbaka på kontoret. Resten av dagen var jag skakad och när det var dags att gå hemåt började jag fundera över den rädsla jag känner för Mama Olivas kraft. Jag blir rädd för jag vet inte vad för avsikt hon har och ännu räddare då det känns som att jag inte kan göra något för att stoppa henne. Det är som en naturkraft och jag är en liten myra. Denna gången kunde jag hejda kraften men jag kände den fortfarande i min arm som att den bara väntade på att jag skulle släppa min gard så skulle den fortsätta rusa rakt mot mitt hjärta. 

Jag tror att det är fel av mig att tänka att det finns en avsikt bakom kraften, det finns ett intresse men det går inte att säga om en kraft är ond eller god i sin avsikt. Jag behöver ha mer tro på att det finns ett syfte med allt och att om jag ändå inte kan stoppa den istället välkomna den och inte vara rädd längre. Jag släppte skölden runt mitt hjärta och välkomnade den fortfarande pulserande kraften i min högerarm. Den rusade in och spred sig ifrån mitt hjärta långsamt genom hela min kropp under eftermiddagen och kvällen. Jag tror att insikten var viktig, att jag fick tillfälle att tänka igenom och acceptera kraften innan den tog sig vidare men jag tror att till slut hade den gjort som den velat ändå. När kraften kom in i mitt hjärta var det en sprudlande glädje och lycka som sedan spred sig vidare. Den gav mig samma känsla i kroppen som efter en healing och växte och jobbade i min kropp under helgen.

På söndagen så gjorde jag en vägledd meditation om att ändra en av sina historier som håller en fast. Min historia som har snurrat i mitt huvud i flera år nu är om jag inte trivs med den karriär som jag har nu, vart är det då jag vill? Vad är nästa mål att ta mig emot och vad skulle det vara för drömscenario? När jag nu pluggar till coach så har jag fått lära mig om och om igen vikten av att sätta ett mål att gå emot. Jag älskar utmaningar så att sätta ett mål för mig själv och nå det är något jag verkligen gillar. Mitt mål att bli spelprogrammerare och alla de utmaningar som det innebar var otroligt spännande och roligt och jag skulle älska att ha en sån klar målbild igen att ta mig emot. Jag har saknat att jag inte känner en klarhet om vart jag är på väg och det har gjort att jag känt mig vilsen och osäker. Jag har haft väldigt klara insikter i vad som är rätt nästa steg för mig just nu men jag har inte sett hur det steget är en plattform för att komma vidare till ett mål. Dit jag är på väg har inte känts klarare utan snarare mer förvirrande. Jag har letat efter min plats, min väg och någonstans där jag kan känna mig trygg att vara helt mig själv. Hemma känns det nu så efter mycket inre jobb men så fort jag kastas in i min jobbvardag så blir jag osäker på allt.

Under meditationen så vände och vred jag på min historia och insåg att dit jag är på väg kanske är ett mål, ett yrke, som jag inte sett eller som inte finns. När jag var liten ville jag bli en uppfinnare och skapa helt nya saker och varför kan jag inte nu som vuxen uppfinna en helt egen väg? Målet är inte viktigt, vägen dit är viktigt och så länge som jag är säker på nästa steg så behöver jag inte känna mig vilsen. Kanske är hela idén med mål inte relevant när det är ens liv man vill klura ut. Det viktiga är inte slutmålet utan själva resan. Vart jag är på väg kanske inte ens blir ett mål utan ett ständigt föränderligt tillstånd av att vara helt mig själv. Jag behöver tänka mindre och vara mer, förädla mig själv genom min resa och genom att hela tiden gå tillbaka till mig själv.

Tack Mama Oliva för ännu en viktig insikt, jag känner mig mer redo att igen åka tillbaka till din plats i Spanien och faktiskt komma dit som mer mig själv än förra gången jag var där. I slutet av oktober åker jag på healingkurs igen och jag ser så mycket fram emot nya magiska äventyr och insikter. Jag ska byta ut min rädsla för det okända till en förväntan, att vara nyfiken på vad som händer härnäst och lita på att den enda vägen jag kan ta är min väg.

 

Offer eller överlevare?

När jag var 12 år gammal var jag hos BUP och pratade med en psykolog. Mamma och pappa skulle skilja sig och eftersom mamma ville ha enskild vårdnad så ville de prata med oss barn om det. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om men jag kommer ihåg minen och känslan jag fick av psykologen. Hon tittade på mig med så stort medlidande och jag såg hur synd hon tyckte om mig. Jag kände mig trasig när hon tittade på mig så det fick mig att känna mig så liten och svag. Varje gång efter det när jag valde att öppna upp för vuxna eller vänner är det precis samma reaktion jag fått om och om igen. Efter ett tag började jag välja väldigt noga till vem och vad jag delade med mig av. Det är en fruktansvärd känsla att se genom en annan persons ögon hur trasig man är.

Genom livet har jag fått lära mig att man absolut inte ska tycka synd om en person med handikapp. Det är inte synd om en person som sitter i rullstol, det är bara så deras liv ser ut. Så varför är det synd om de som levt ett liv som inte ser ut som normen? Varför är det synd om oss som kämpat oss igenom motgångar och som idag lever med läkta eller oläkta sår som skapats av händelser i vårt liv? Jag är inte trasig, jag är inte en porslinsfigur någon tappat i golvet och som aldrig kommer bli densamma igen. Jag har levt mitt liv och det har skapat den jag är, hur kan det vara synd om mig för att jag har levt?

För att kunna läka behövde jag få hjälp av någon som såg mina sår och förstod smärtan i dem men också kunde se möjligheten till läkning. Någon som såg mina upplevelser som en rikedom av kunskap som kan leda mig vidare i livet så länge mina sår läker. Någon som såg den otroliga styrkan jag hade som kämpade på dag efter dag släpandes på ett enormt bagage av oläkta trauman och ändå fungerade utåt helt normalt. När smärtan är borta och såren läkta först då kan man se och använda all den kunskap man fått ifrån livet.

Om du tycker synd om någon för att de är det de är och upplevt det de har så respekterar du inte styrkan de har som gjort att de kommit dit de är idag. Du reducerar hela deras liv till att de är ett offer. Om du ser på någon som att de är ett offer och de känner sig som ett offer så skapar du bara ett större sår. Det är dualitet dock, jag skulle göra vad som helst för att skydda mina barn från att ha min uppväxt men samtidigt ångrar jag inte ett enda steg på min väg. Jag är så otroligt stolt över mig själv för att jag är inte bara en överlevare utan att jag också var modig nog att leta efter hjälp att läka mina sår. Trots att jag inte visste om det ens var möjligt.

Om du träffar någon som efter att du förtjänat det väljer att berätta om de svåraste delarna i deras liv. Inse hur mycket de måste lita på dig för att öppna upp sig och beundra modet och styrkan hos dem. De är inte synd om dem, de har bara levt ett liv som är annorlunda än dit, precis som vi alla är unika. Vi kan inte välja våra liv men vi kan välja hur vi reagerar och stöttar andra.

 

Spegelbild

Alla som känner mig vet att jag spenderar väldigt mycket tid åt att läsa och läsa. Jag har nästan hela mitt liv använt litteraturen som hjälp för att leta efter svar men utan att egentligen veta frågan. Det känns som jag nu äntligen börjar förstå frågan. I varje självhjälps bok jag läser så är min uppfattning att kärnan till de flesta problemen är att vi inte i grunden känner att vi är tillräckliga. Vi tvivlar på att de vi är innerst inne när vi släpper taget om alla våra murar och masker inte är bra nog. Vi är rädda att visa de vi egentligen är för att inte bli dömda. Vi skapar masker så att det är masken andra ser och dömer och inte de vi är i vår kärna samtidigt som vi sörjer att vi måste varje dag låtsas vara någon vi inte är. Så frågan är hur börjar vi lita på oss själva, hur släpper vi masken?

Ända sedan jag var liten har jag alltid kunnat se den delen som alla försöker gömma bakom maskerna och den har alltid varit så otroligt vacker för mig. Jag blev mer och mer förvirrad när jag växte upp då allt omkring mig ständigt visade mig att den delen, den skulle man gömma så djupt man kunde. Som tonåring så testar vi alla olika versioner av oss själva och då får vi också plötsligt en karta över vilka delar som tas emot bra och vilka som vi måste gömma djupt. Vi fortsätter i livet och får mer och mer regler från oss själva och från omvärlden vilken mask som är den som passar mest in och den vi ska ta på oss varje dag och visa utåt. Men en del av oss sörjer varje dag när vi tar på oss den där masken och den känns otroligt tung. Sen läser vi självhjälpsböcker, går i terapi eller går på kurser och får höra att det som kommer göra oss lyckliga är att ta av masken och visa oss sårbara för världen. Hur gör man det när man aldrig lärt sig det? Hur lär man om och vänder hela ens världsbild? Finns det ett sätt att göra det eller är det en unik väg för oss alla?

“I searched for God and found only myself. I searched for myself and found only God.” 

- Mawlana Jalal-al-Din Rumi

Ovan citat hörde jag idag och för mig så känns det som en stor pusselbit som behöver sättas på plats för att komma närmare att vi ska kunna vara oss själva. Vi dömer och tvivlar på oss själva för vi ser oss som en individ som behöver anpassa sig för att kunna fungera i flocken. Flocken är otroligt viktig för oss. Som flockdjur har vi i våra bas instinkter att vi behöver vår flock för att överleva och mitt behov som individ behöver alltid anpassa sig till flocken för att fortsätta passa in. Jag tror att vi människor har tagit behovet av flocken till det extrema. För att en flock ska fungera behöver den olika individer som har sina unika uppgifter för att flocken ska vara framgångsrik. Flocken behöver modiga individer som vågar ta risker för att lyckas få ihop mat eller försvara samtidigt som de individer som är mer försiktiga också är extremt viktiga för de är de som varnar flocken för fara och förbereder för alla eventualiteter så flocken kan överleva. I människo flocken så har vi slutat att värdera de individer som sticker ut och vi vill alla istället vara i mitten av alla extremer. Vårt flockbeteende är skadat.

Vi har en tendens att vara så hårda mot oss själva och andra när de beter sig på ett annat sätt än normen. Om vi vänder på det lite och tänker på en kull med hundvalpar istället. Hundvalpar är underbara och det skulle behövas en väldigt okänslig människa för att inte se det underbara i varje liten hundvalp. De är perfekta precis som de är, även om en del är modigare, mer framåt och sociala och andra är mer försiktiga, känsliga och är mer petig med vilka de leker och socialiserar med. De är alla precis som de ska vara, individer och perfekta precis som de är. Tänk om vi skulle ta den lite känsligare hundvalpen och träna den att gå emot sin natur, att bestraffa när den betedde sig på ett sätt som var naturligt för den och belöna den när den betedde sig emot sin natur. Till slut kanske den skulle lyckas sätta på sig den mask som vi skapat åt den, men till vilket pris? Kan vi börja titta på oss själva och varandra med samma kärlek och förståelse som vi ser på en hundvalp? Se att vi alla är unika och speciella och att det inte är något fel med att inte vara likadan som alla andra. Att flocken blir stark för att vi låter oss vara unika.

Tillbaka till citatet från Rumi, om vi letar tillräckligt djupt inom oss själva kommer vi till slut hitta gud. Från olika kulturer och religioner så berättas det om de som är upplysta som förstått meningen med allt, ofta är det fundamentala de insett att vi alla är en del av universum/gud. För mig är det självklart, när jag började tillåta mig själv att tro igen så var det inom mig själv jag hittade gud och gudinnan. De finns inom mig men också i allt annat, i varje liten sten och grässtrå och i varje människa och djur finns det gudomliga. Så att förneka en endaste liten del av den jag är är att förneka min tro och förneka gud och gudinnan. Det är en spegel som visar mig min egen potential och hur viktigt jag är. Samtidigt är jag inte viktigare än ett grässtrå men vi är båda en lika stor del av skapelsen/universum. Jag önskar att jag hade en magisk spegel som jag kunde använda för att visa varje person hur otroligt vackra de är. Hur unika och otroliga de är och hur viktigt det är att de helt och fullt ut är sig själva. För när ni är helt er själva visar ni inte bara världen hur vackra ni är utan ni uppfyller också er mening med att finnas här. Ni föddes inte för att leva bakom en mask, ni föddes för att tillföra världen er själva, den unika otroliga varelse som ni är. En liten underbar hundvalp med gud och gudinnan inuti er