Att vara kvinna
Att definiera mig själv som kvinna har många gånger känts problematiskt. Det gick så snabbt från att vara en ung tjej till att plötsligt var jag en kvinna och sedan till att jag direkt hamnade i en mansdominerad värld. Efter gymnasiet började jag plugga arkeologi och även om kvinnorna inte var i en överlägsen minoritet var det definitivt fler män som både pluggade och var lärare. När jag efter ett år började plugga biokemi på Kungliga tekniska högskolan var det samma där. Ett tydligt sätt där man märkte en stor skillnad var att det alltid kö till männens toaletter under pauserna på lektionerna medan vi kvinnor aldrig behövde vänta på vår tur. Några år senare när jag började plugga Datorvetenskap eller Computer Science på Chalmers så var jag plötsligt skiftad det plötsligt helt, vi var så få kvinnor att det blev en del av vår identitet. Vi var inte bara studenter som pluggade programmering utan vi var KVINNOR som pluggade programmering. Tiden gick och det märktes varje kvinna som hoppade av utbildningen tills vi var färre än en handfull kvar. Flera av de manliga studenterna hade svårt att prata med oss och behandlade oss som om vi var något farligt. När jag jobbade extra som lärarassistent för grafisk programmerings grundkurs var jag plötsligt ensam kvinna och de manliga studenterna som jag skulle handleda undvek mig och frågade hellre en av de manliga assistenterna om hjälp. Jag kände mig extremt utpekad och definierad av min roll som kvinna och det var inget jag kände mig stolt över. Jag fick fördomar om min kunskapsnivå enbart på grund av mitt kön. Det märktes också i miljön att det var mest män, allt sköttes mer praktiskt och det fanns inte speciellt mycket känslor eller mjukhet omkring mig.
Vidare ut i arbetslivet så har jag på flera arbetsplatser varit den enda kvinnliga programmeraren. Jag blev alltid uppmuntrad att visa upp mig på mässor för att visa att det fanns kvinnliga programmerare. Som om jag var en ovanlig djurart som visades upp på Zoo. Det var alltid i all välmening och förklarades som ett sätt att locka fler kvinnor men det spädde på min olust att vara stolt över att jag är just kvinna. Jag vill bli sedd och hörd som den jag är och inte genom en lins färgad av mitt kön. Varje år på internationella kvinnodagen så har jag väldigt svårt att fira den. Jag tycker att det är superbra att den finns och tycker definitivt att vi ska fira kvinnor men samtidigt så tycker jag att det är ett problematiskt sätt att uttrycka sig. Titta vad häftiga saker den här personen har gjort och så är hon KVINNA då är det ju extra speciellt. Jag förstår att det behövs lyftas fram för att skapa en värld i framtiden då könet inte ska spela någon roll men det är alltid dubbelsidigt. Jag skulle hellre vilja vara på en plats i tiden där jag kan vara stolt över mina prestationer och kunskaper som jag åstadkommit som person och sen separat från det kan jag vara stolt över den kvinnan jag är. Jag har en del att jobba på här, en separation inom mig som vuxit fram över lång tid av att andra utifrån sett mig som kvinna först medan jag själv helst velat att de såg hela mig och inte bara som kvinna.
Vidare ut i arbetslivet så har jag på flera arbetsplatser varit den enda kvinnliga programmeraren. Jag blev alltid uppmuntrad att visa upp mig på mässor för att visa att det fanns kvinnliga programmerare. Som om jag var en ovanlig djurart som visades upp på Zoo. Det var alltid i all välmening och förklarades som ett sätt att locka fler kvinnor men det spädde på min olust att vara stolt över att jag är just kvinna. Jag vill bli sedd och hörd som den jag är och inte genom en lins färgad av mitt kön. Varje år på internationella kvinnodagen så har jag väldigt svårt att fira den. Jag tycker att det är superbra att den finns och tycker definitivt att vi ska fira kvinnor men samtidigt så tycker jag att det är ett problematiskt sätt att uttrycka sig. Titta vad häftiga saker den här personen har gjort och så är hon KVINNA då är det ju extra speciellt. Jag förstår att det behövs lyftas fram för att skapa en värld i framtiden då könet inte ska spela någon roll men det är alltid dubbelsidigt. Jag skulle hellre vilja vara på en plats i tiden där jag kan vara stolt över mina prestationer och kunskaper som jag åstadkommit som person och sen separat från det kan jag vara stolt över den kvinnan jag är. Jag har en del att jobba på här, en separation inom mig som vuxit fram över lång tid av att andra utifrån sett mig som kvinna först medan jag själv helst velat att de såg hela mig och inte bara som kvinna.
