Andas ut, andas in
Jag har funderat mycket på andetaget. Andetaget i det lilla, hur det fungerar i vår kropp och andetaget i det stora, som en del av kretsloppet i vår natur men också hur andetaget reglerar energin i vår kropp. Varje dag andas vi runt 20 000 gånger och jag tror att alla vet att vi andas för att få in syre i vår kropp och ut koldioxid. Det finns dock flera andra viktiga delar till andetaget. Varje gång vi andas ut så aktiverar vi det parasympatiska nervsystemet, det nervsystem som reglerar vila och avspändhet i kroppen och varje gång vi andas in så aktiveras det sympatiska nervsystemet det som reglerar flykt och kamp eller stress i vår kropp. Om du väljer att andas ut längre tid än du andas in, till exempel andas in på 4 sekunder och ut på 6 sekunder, så ändrar du balansen mellan nervsystemen och gör att kroppen är mer i vila än i stress. Samma sak om du gör tvärtom, du kan alltså med en så liten påverkan som hur du andas påverka din stressnivå i kroppen. Det går också att känna rent fysiskt i kroppen. Om du andas in så spänner sig kroppen, bröstkorgen fylls med luft, ryggraden rätas ut och alla små och stora muskler i kroppen är lite mer spända, lite mer redo. Om du andas ut så sjunker du ihop lite mer, bröstkorgen töms, musklerna slappnar av mer och är mer redo för vila. På så sätt kan du i det lilla påverka hur stressad eller lugn din kropp är. Om kroppen är lugn kommer ditt sinne efter ett tag också lugna ned sig. Färre tankar som rusar och fokus går till vila och återhämtning. Så ett enkelt tips om du känner dig för mycket uppe i varv och spänd är att bara fokusera på att andas ut längre tid än du andas in i några minuter. Bonuspoäng om du försöker att avslappnat ta försiktigt djupare och längre andetag också över tid.
Hur fungerar andetaget i det större? Hur är vårt andetag en del av ekosystemet? Jag tror att de flesta har lärt sig redan i skolan att koldioxiden vi andas ut behöver växterna för att må bra. Utan oss, människorna och djuren, så skulle balansen i naturen inte fungera. Vi är nödvändiga för att naturen ska må bra, bara genom att vi gör en så enkel handling som att andas så skapar vi mer liv. Att sitta ute i naturen och andas och känna hur vi är en nödvändig del av något större tror jag är läkande för många. Att sakta ned och känna varje andetag in och ut och hur det dels gör det möjligt för oss att leva men också att vi samtidigt ger tillbaka. Istället för att se oss som något över naturen eller helt enkelt inte en del av den, istället känna oss som en del av något större. Som att vi och hela naturen andas tillsammans. In och ut genom alla åren som den symbiosen funnits. Växterna tar med glädje emot det som är avfall för din kropp, det enda du behöver göra är att ge det med ett öppet hjärta.
Vi gjorde en övning på en av healing kurserna som stämmer väldigt väl in med den tanken. Då stod vi två och två med ryggarna mot varandra och vi skulle släppa all fast energi, alla känslor vi inte ville bära med oss till den andra genom ryggen. När vi gjorde det så fick inte den andra personen dålig energi eller våra känslor. Det den andra personen kände var värme, energi och kärlek. Det är så lätt att vi håller fast i våra känslor för att de inte ska sippra över till andra. Bara för att jag mår dåligt behöver jag inte dela det till andra och få dem att må dåligt, eller? Tänk om det inte är så. Tänk om problemet är att du väljer att hålla fast vid känslorna och inte låter dem flöda vidare. Att dina dåliga känslor kan ge näring åt någon annan? Andas in intryck, känslor, låt dem passera igenom dig och forma den du är men sen andas ut igen. Släppa taget om det vi inte längre behöver och ger det tillbaka till världen i stort för att någon annan kanske behöver dem istället. Tänk vad härligt att se energi och känslor som en del av något större och inte bara mina. Att det är ett konstant flöde in och ut och att det är meningen att vi ska släppa taget och låta det strömma ut ur oss. Du kan om du vill prova att göra samma övning med ett träd. Sätt dig eller stå med ryggen mot trädet andas och släpp taget om allt som sitter fast och ger dig dåliga känslor till trädet. Det kommer tacka dig för både koldioxiden och energin. Låt koldioxiden och energin strömma ut, vilket kan ge liv åt något annat. Vi är en del av ett större ekosystem, både genom syre-koldioxid och energi, det enda du behöver göra är att slappna av och ge det tillbaka. Ge tillbaka känslor som sitter fast och är förknippade med dåliga minnen. Du kommer alltid ha minnena kvar, det är inte de du släpper utan bara känslorna förknippade med minnena som gör att det känns som du är tillbaka precis när det hände om och om igen. Andas ut, släpp taget, du är inte där längre i det förgångna du är här idag och du kan släppa taget.
