Bestiga berg och kvantfysik
Många saker har fallit på plats de senaste veckorna och jag ska försöka sätta ord på vad som hänt och vad jag känner.
Jag var på Gran Canaria med familjen och hade laddat ned flera dokumentärer om kvantfysik och healing att kolla på. Kvantfysiken är väldigt intressant och på många sätt så bryter den mot många lagar som vi lärt oss är absolut sanning. Om man tittar på molekylerna och sen ännu djupare så finns det egentligen ingen massa där inne utan vi består helt av energi som protoner, neutroner och elektroner. Det är intressant bara det att i grunden är allt uppbyggt och består av energi, sen så när man försöker observera dessa partiklar så finns de inte alltid där man förväntar sig utan de verkar blinka fram och tillbaka och vart de försvinner emellanåt vet vi inte. Sen om man kollar på vad man tidigare har trott har varit ingenting, som rymden universum består av, så har forskare insett att även om man tar bort alla partiklar och skapar ett vakuum plus absoluta nollpunkten så finns något där ändå. Energi finns där också där vi tidigare trott att det inte fanns något alls. Så allt består av energi även det som vi inte ens trodde var något alls. Vi kan också fundera på hur vi kan säga att det vi observerar med våra ögon och som tolkas av vår hjärna egentligen är det som faktiskt syns där. Vi sätter väldigt stor tilltro på att vi kan se och tolka allt som finns i världen men jag är inte så säker att vi med absolut sanning kan säga att vad någon annan ser inte är sant bara för att vi inte kan se det. Jag tror att vi genom att säga att det bara finns en sanning begränsar oss från magi i vårt liv och framförallt begränsar vi verkligheten till vad som är kulturellt accepterat och inte nödvändigtvis till vad som är sant för varje individ.
Jag kom fram till att inte vara så bensäker på vad som är möjligt längre. Istället för att försöka lära mig genom böcker och vad andra healers anser vara möjligt efter deras erfarenheter så behöver jag tänka bredare. Det har bara begränsat mig. Bara för att de har lärt sig att göra på ett visst sätt och att vissa saker inte är möjliga för dem betyder inte att jag behöver ha samma begränsningar. Vad som är möjligt för mig och hur jag vill använda healing är helt upp till mig och den enda som kan ta reda på vad som är möjligt för mig är jag. Det har gett mig en helt ny frihet i hur jag tänker. Alla vägar är öppna och jag behöver bara följa dem för att se vart de leder.
Från att ha varit en person som enbart trott på vetenskap så har jag svårt att förstå hur jag nu kommit hit. Även om jag refererar kvantfysik så är det ett ganska stort steg från att tänka att allt består av energi till att jag som person kan påverka energin. Jag trodde inte på livet efter döden, healing eller på något annat som inte har bevisats för mig. Vart är jag nu? Jag är healer själv, jag träffade en häx-ande i Spanien trots att jag intensivt inte trodde på spöken eller andar, det om något är bevis för mig att det finns mer i världen än vad som är vetenskapligt bevisat och jag tror mer på att alla har sin sanning än att det finns bara en.
Jag har under sommaren och hösten healat människor och känslorna som kommit upp har skrämt mig. Det har gjort att jag inte känt mig så motiverad att fortsätta och ju mer hel jag känt mig och mer distans jag fått till mina egna mörka känslor har jag inte velat möta dem igen. Jag gjorde nyligen en meditationsresa ner i underjorden där jag fick träffa den nordiska gudinnan Hel. Hel är Lokes dotter och är härskarinna i dödsriket, hennes ansikte är delat i två. Hon har en ung/vacker sida och en gammal/hemsk sida. I meditationen fick jag till mig att jag behöver vara villig att gå ned i mörkret igen för att kunna hjälpa andra, men nu med insikten att jag har varit där redan och jag vet hur jag tar mig ut. Det kändes som om jag äntligen förstod på ett djupare plan vad det innebar. Allt jag gått igenom är inte sånt som jag ska läka och sedan glömma. Det är en superkraft jag fått där jag genom att ha tagit mig ur mörkret en gång har kartan för att göra det igen. Jag kan möta de känslorna om och om igen utan rädsla. De kommer inte färga av sig på mig eller överväldiga mig utan jag kan istället guida någon annan vidare. Hel visade mig att mörkret är lika viktigt som ljuset och att vi inte ska ta oss ur det och glömma det utan vara villiga att dyka ned igen och igen för vi är varelser som består av både och. Precis som det är en stor skillnad på att uppskatta glädje och livet när man en gång varit på absoluta botten av rädsla och depression. Kontrasterna är vad som gör att vi uppskattar och kan vara lyckliga på riktigt när det kommer.
Jag promenerade och handlade häromdagen och en till tanke trillade på plats. Efter att ha brottats med mina egna rädslor hela sommaren och hösten har jag kommit fram till att jag med hela hjärtat kan nu acceptera min väg och är villig att följa den oavsett vart den leder mig. Det känns så lätt nu när jag fick den insikten. Jag har motarbetat mig själv så mycket och rädsla på rädsla har dykt upp och hindrat mig att fortsätta framåt. Den utmaning jag fick av häxan i Spanien och som jag svarade ja på med hela mitt medvetna jag kan jag nu också kunnat svara ja på i mitt undermedvetna. Inte för att det kommer vara lätt utan för att det är min väg och vilka berg jag än kommer att möta på vägen så kommer jag göra mitt bästa för att bestiga dem och sen fortsätta på andra sidan. För det är omöjligt att leva och hela tiden motarbeta mig själv. Jag kan bara med hela mitt hjärta säga ja och fortsätta framåt. Allt som har startat det här året och som har bubblat under ytan har lagt sig tillrätta.
Ända sedan jag var barn har jag önskat mig mer magi i mitt liv. Jag har förälskat mig i bok efter bok om fantasy och magi och gråtit många tårar för att jag ville att det skulle vara på riktigt. Som vuxen har jag lagt det åt sidan för magi fanns bara i böckernas värld och den sanning som fanns var i vetenskapen. Nu är jag så tacksam för att trots att jag själv gav upp på magin så gav den inte upp på mig. Den jobbade sig långsamt tillbaka och det enda jag egentligen behövde göra var att acceptera att den faktiskt finns. Om tonåringen Maria kunde se mig nu hade hon hållit med om att vad vi än har fått kämpa emot för demoner så var det värt det. Jag känner så mycket tacksamhet och glädje i mitt hjärta för att vara där jag är nu. Mitt liv är inte perfekt och jag har en lång väg att gå för att komma dit jag vill men jag är på väg. Det känns mer som ett äventyr än som en olägenhet. Jag vet inte vad som kommer hända imorgon men jag är väldigt nyfiken och ser fram emot det. Det finns några berg framför mig som jag ser redan och jag vet att det inte kommer vara kul att bestiga dem men med ett steg i taget så kommer jag fortsätta framåt med ett öppet hjärta och magin vid min sida.
Jag var på Gran Canaria med familjen och hade laddat ned flera dokumentärer om kvantfysik och healing att kolla på. Kvantfysiken är väldigt intressant och på många sätt så bryter den mot många lagar som vi lärt oss är absolut sanning. Om man tittar på molekylerna och sen ännu djupare så finns det egentligen ingen massa där inne utan vi består helt av energi som protoner, neutroner och elektroner. Det är intressant bara det att i grunden är allt uppbyggt och består av energi, sen så när man försöker observera dessa partiklar så finns de inte alltid där man förväntar sig utan de verkar blinka fram och tillbaka och vart de försvinner emellanåt vet vi inte. Sen om man kollar på vad man tidigare har trott har varit ingenting, som rymden universum består av, så har forskare insett att även om man tar bort alla partiklar och skapar ett vakuum plus absoluta nollpunkten så finns något där ändå. Energi finns där också där vi tidigare trott att det inte fanns något alls. Så allt består av energi även det som vi inte ens trodde var något alls. Vi kan också fundera på hur vi kan säga att det vi observerar med våra ögon och som tolkas av vår hjärna egentligen är det som faktiskt syns där. Vi sätter väldigt stor tilltro på att vi kan se och tolka allt som finns i världen men jag är inte så säker att vi med absolut sanning kan säga att vad någon annan ser inte är sant bara för att vi inte kan se det. Jag tror att vi genom att säga att det bara finns en sanning begränsar oss från magi i vårt liv och framförallt begränsar vi verkligheten till vad som är kulturellt accepterat och inte nödvändigtvis till vad som är sant för varje individ.
Jag kom fram till att inte vara så bensäker på vad som är möjligt längre. Istället för att försöka lära mig genom böcker och vad andra healers anser vara möjligt efter deras erfarenheter så behöver jag tänka bredare. Det har bara begränsat mig. Bara för att de har lärt sig att göra på ett visst sätt och att vissa saker inte är möjliga för dem betyder inte att jag behöver ha samma begränsningar. Vad som är möjligt för mig och hur jag vill använda healing är helt upp till mig och den enda som kan ta reda på vad som är möjligt för mig är jag. Det har gett mig en helt ny frihet i hur jag tänker. Alla vägar är öppna och jag behöver bara följa dem för att se vart de leder.
Från att ha varit en person som enbart trott på vetenskap så har jag svårt att förstå hur jag nu kommit hit. Även om jag refererar kvantfysik så är det ett ganska stort steg från att tänka att allt består av energi till att jag som person kan påverka energin. Jag trodde inte på livet efter döden, healing eller på något annat som inte har bevisats för mig. Vart är jag nu? Jag är healer själv, jag träffade en häx-ande i Spanien trots att jag intensivt inte trodde på spöken eller andar, det om något är bevis för mig att det finns mer i världen än vad som är vetenskapligt bevisat och jag tror mer på att alla har sin sanning än att det finns bara en.
Jag har under sommaren och hösten healat människor och känslorna som kommit upp har skrämt mig. Det har gjort att jag inte känt mig så motiverad att fortsätta och ju mer hel jag känt mig och mer distans jag fått till mina egna mörka känslor har jag inte velat möta dem igen. Jag gjorde nyligen en meditationsresa ner i underjorden där jag fick träffa den nordiska gudinnan Hel. Hel är Lokes dotter och är härskarinna i dödsriket, hennes ansikte är delat i två. Hon har en ung/vacker sida och en gammal/hemsk sida. I meditationen fick jag till mig att jag behöver vara villig att gå ned i mörkret igen för att kunna hjälpa andra, men nu med insikten att jag har varit där redan och jag vet hur jag tar mig ut. Det kändes som om jag äntligen förstod på ett djupare plan vad det innebar. Allt jag gått igenom är inte sånt som jag ska läka och sedan glömma. Det är en superkraft jag fått där jag genom att ha tagit mig ur mörkret en gång har kartan för att göra det igen. Jag kan möta de känslorna om och om igen utan rädsla. De kommer inte färga av sig på mig eller överväldiga mig utan jag kan istället guida någon annan vidare. Hel visade mig att mörkret är lika viktigt som ljuset och att vi inte ska ta oss ur det och glömma det utan vara villiga att dyka ned igen och igen för vi är varelser som består av både och. Precis som det är en stor skillnad på att uppskatta glädje och livet när man en gång varit på absoluta botten av rädsla och depression. Kontrasterna är vad som gör att vi uppskattar och kan vara lyckliga på riktigt när det kommer.
Jag promenerade och handlade häromdagen och en till tanke trillade på plats. Efter att ha brottats med mina egna rädslor hela sommaren och hösten har jag kommit fram till att jag med hela hjärtat kan nu acceptera min väg och är villig att följa den oavsett vart den leder mig. Det känns så lätt nu när jag fick den insikten. Jag har motarbetat mig själv så mycket och rädsla på rädsla har dykt upp och hindrat mig att fortsätta framåt. Den utmaning jag fick av häxan i Spanien och som jag svarade ja på med hela mitt medvetna jag kan jag nu också kunnat svara ja på i mitt undermedvetna. Inte för att det kommer vara lätt utan för att det är min väg och vilka berg jag än kommer att möta på vägen så kommer jag göra mitt bästa för att bestiga dem och sen fortsätta på andra sidan. För det är omöjligt att leva och hela tiden motarbeta mig själv. Jag kan bara med hela mitt hjärta säga ja och fortsätta framåt. Allt som har startat det här året och som har bubblat under ytan har lagt sig tillrätta.
Ända sedan jag var barn har jag önskat mig mer magi i mitt liv. Jag har förälskat mig i bok efter bok om fantasy och magi och gråtit många tårar för att jag ville att det skulle vara på riktigt. Som vuxen har jag lagt det åt sidan för magi fanns bara i böckernas värld och den sanning som fanns var i vetenskapen. Nu är jag så tacksam för att trots att jag själv gav upp på magin så gav den inte upp på mig. Den jobbade sig långsamt tillbaka och det enda jag egentligen behövde göra var att acceptera att den faktiskt finns. Om tonåringen Maria kunde se mig nu hade hon hållit med om att vad vi än har fått kämpa emot för demoner så var det värt det. Jag känner så mycket tacksamhet och glädje i mitt hjärta för att vara där jag är nu. Mitt liv är inte perfekt och jag har en lång väg att gå för att komma dit jag vill men jag är på väg. Det känns mer som ett äventyr än som en olägenhet. Jag vet inte vad som kommer hända imorgon men jag är väldigt nyfiken och ser fram emot det. Det finns några berg framför mig som jag ser redan och jag vet att det inte kommer vara kul att bestiga dem men med ett steg i taget så kommer jag fortsätta framåt med ett öppet hjärta och magin vid min sida.
