Nya äventyr med häxan från Spanien
Häxan från Spanien har kommit tillbaka och besökt mig de senaste dagarna. Jag går en online kurs just nu där vi går igenom det wiccanska årshjulet och uppmärksammar varje årstid och förändringar i naturen med olika cermonier och ritualer. Det låter kanske lite hemligt men i stort sett så är det olika guidade meditationer och utflykter i naturen för att knyta an mer till årstiderna och oss själva. Nu under hösten är det fokus på mörkret ute och inom oss och att slöjan mellan oss och de döda är tunnare. Jag gjorde en guidad meditation/cermoni vars syfte var att hitta en guide ibland de förlevande, någon som är död. Mitt under cermonin så dyker häxan från Spanien upp i mitt medvetande, hon verkar irriterad och i stort sett avbryter hela min cermoni så jag tappar spåret. Jag kände mig irriterad själv och lite orolig, dök hon upp för att jag gjorde något fel eller dök hon upp för att förstöra avsiktligt? Jag bestämde mig för att försöka söka kontakt med henne för att få svar. Jag mediterade på kvällen och försökte nå henne men kände inte att jag fick någon kontakt. Samma natt blev jag väckt vid 3-4 tiden och kände exakt samma energi som hade väckt mig i Spanien men mycket svagare. Det kändes mer som den ville säga att här är jag.
När jag vaknade på morgonen så kom det till mig väldigt starkt att jag läcker energi. Jag är tröttare än jag borde vara med tanke på hur bra jag mår och jag har kommit in i en vana att ge bort av den energi jag behöver för att fungera. Det är inget fel på att ge bort kärlek, omsorg, och tid men man ska inte ge bort av sin kärn energi. Den man behöver för att fungera normalt. Jag har inte medvetet gett bort den men här och där så läcker jag till personer i min omgivning. Det måste sluta. Jag fick ett mantra till mig som jag nu upprepar om och om igen till mig själv. “Min kraft är min kraft och jag ger den inte till någon. Min kraft är min kraft och jag behöver den själv.” Jag känner mig mer fylld av energi när jag tänker det så jag hoppas att det kommer fungera långsiktigt.
Några dagar senare var jag ute i min skog bakom huset och gjorde en ritual från online kursen. Jag skulle gå i skogen och vid varje ställe där stigar korsade varandra så skulle vi fundera över den stigen vi gått, de stigar vi inte gått och stigen framför oss som ännu är okänd. Stigarna representerade våra livsval och det var väldigt fint att gå runt där i min lilla skog och fundera över vad som varit, de valen jag kunde ha gjort men inte gjorde och vart jag var på väg. Samtidigt smög sig mitt mantra in om och om igen så jag lät den bli en del av ritualen. Jag gick och funderade och samtidigt gick mantrat i mitt huvud: “Min kraft är min kraft och jag ger den inte till någon. Min kraft är min kraft och jag behöver den själv.” Jag visualiserade att jag klippte banden till de jag läckte energi till. Klippte banden av energi jag inte kunde undvara men kärleken fick vara kvar. När jag kom hem till huset igen så mötte korpen mig kraxande och flög och satte sig i en trädtopp på andra sidan vägen. Det kändes som ett tecken att jag är på rätt väg.
Tillbaka till häxan i Spanien, efter inrådan av min lärare i online kursen så gjorde jag om cermonin om att hitta en förlevande guide men nu med intentionen att få bättre kontakt med häxan. Som första gången jag gjorde cermonin så bad jag min döda mormor att guida mig, jag höll henne i handen och hon ledde mig till ett litet vitt hus med en svart dörr och nära huset så stod häxan i Spaniens olivträd. Jag knackade på dörren men såg att häxan satt uppe i olivträdet. Hon hälsade på mig och kallade mig för hija, dotter på spanska. Jag har alltid varit nyfiken på varför hon valde att besöka just mig i Spanien så jag frågade henne vad för relation vi haft i tidigare liv. Hon upprepade igen hija. Hon kom ned från trädet och omfamnade mig med en moders kärlek. Tårarna började trilla ned för mina kinder. All oro jag haft att hon kanske inte ville mig väl försvann helt. Jag frågade vad jag kunde kalla henne. Jag ville ha ett namn och inte bara kalla henne häxan i Spanien. Jag fick till mig oliv, jag tänkte att det kan inte vara rätt och frågade igen. Oliv fick jag, mamma oliv. På spanska blir det mama Oliva och ja varför inte så nu är hon mama Oliva. Mama Oliva visade mig hur viktigt det är med kontakten till naturen och att jag måste lita på och följa min intuition. Jag bad henne att finnas där för mig som en guide i livet och att hon ska hjälpa mig att välja rätt väg framåt. Om jag väljer fel så bad jag henne att visa det för mig. Hon känns som en sträng guide så jag är säker på att jag kommer få en direkt tillrättavisning om jag skulle välja den kanske lättare fel vägen för mitt liv snarare än den jag är menad att ta. Jag tror väldigt starkt att vi alla har en väg att följa genom livet. Den väg vår själ valde innan vi föddes. Att vi har utmaningar och läxor att lära i detta livet. För det måste finnas fler liv, jag pratar med en död häxa så varför skulle reinkarnation inte finnas då? Jag frågade mama Oliva vad jag kan göra för henne som tack för att hon nu är min guide i livet och fick till svar: klättra i träd och dansa. Jag kände hur hon ville att jag inte skulle glömma glädjen i att leva och hur viktigt det var för henne att jag prioriterade glädje och lekfullhet. Efter den sista tanken sa jag hej då och började bege mig tillbaka men såg till att vi har ett band emellan oss kvar. Det rann fortfarande tårar ned för mina kinder och jag kände en så stor kärlek till mama Oliva och en ära att hon och många andra ser något i mig och vill hjälpa mig framåt.
När jag skriver om mina upplevelser kan jag förstå att det är svårt att ta in men vad som är min verklighet och sant för mig är det här. Det är viktigt för mig att skilja på dagdrömma och önskningar och vad jag får till mig som är sant för mig. Det är okej om ingen annan tror på mig, det är inte det som är viktigt. Jag skriver för jag har ett behov att dela med mig och jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa andra på sin resa oavsett om ni tror på att det jag skriver är sant eller påhittat. Det här är min resa och helt unik för mig och har hjälpt mig att komma dit jag är idag. Jag känner idag ett lugn i mig och en tilltro till att saker kommer att ske som ska ske i min framtid utan att jag jagar dem. Jag behöver inte ha planer för min framtid utan bara förhoppningar och drömmar och sen får vi se vad som händer. Det är spännande att leva. Magi finns överallt och utan rädsla för vad som kan hända så är det väldigt kul att vänta och se vart allt är på väg.
När jag vaknade på morgonen så kom det till mig väldigt starkt att jag läcker energi. Jag är tröttare än jag borde vara med tanke på hur bra jag mår och jag har kommit in i en vana att ge bort av den energi jag behöver för att fungera. Det är inget fel på att ge bort kärlek, omsorg, och tid men man ska inte ge bort av sin kärn energi. Den man behöver för att fungera normalt. Jag har inte medvetet gett bort den men här och där så läcker jag till personer i min omgivning. Det måste sluta. Jag fick ett mantra till mig som jag nu upprepar om och om igen till mig själv. “Min kraft är min kraft och jag ger den inte till någon. Min kraft är min kraft och jag behöver den själv.” Jag känner mig mer fylld av energi när jag tänker det så jag hoppas att det kommer fungera långsiktigt.
Några dagar senare var jag ute i min skog bakom huset och gjorde en ritual från online kursen. Jag skulle gå i skogen och vid varje ställe där stigar korsade varandra så skulle vi fundera över den stigen vi gått, de stigar vi inte gått och stigen framför oss som ännu är okänd. Stigarna representerade våra livsval och det var väldigt fint att gå runt där i min lilla skog och fundera över vad som varit, de valen jag kunde ha gjort men inte gjorde och vart jag var på väg. Samtidigt smög sig mitt mantra in om och om igen så jag lät den bli en del av ritualen. Jag gick och funderade och samtidigt gick mantrat i mitt huvud: “Min kraft är min kraft och jag ger den inte till någon. Min kraft är min kraft och jag behöver den själv.” Jag visualiserade att jag klippte banden till de jag läckte energi till. Klippte banden av energi jag inte kunde undvara men kärleken fick vara kvar. När jag kom hem till huset igen så mötte korpen mig kraxande och flög och satte sig i en trädtopp på andra sidan vägen. Det kändes som ett tecken att jag är på rätt väg.
Tillbaka till häxan i Spanien, efter inrådan av min lärare i online kursen så gjorde jag om cermonin om att hitta en förlevande guide men nu med intentionen att få bättre kontakt med häxan. Som första gången jag gjorde cermonin så bad jag min döda mormor att guida mig, jag höll henne i handen och hon ledde mig till ett litet vitt hus med en svart dörr och nära huset så stod häxan i Spaniens olivträd. Jag knackade på dörren men såg att häxan satt uppe i olivträdet. Hon hälsade på mig och kallade mig för hija, dotter på spanska. Jag har alltid varit nyfiken på varför hon valde att besöka just mig i Spanien så jag frågade henne vad för relation vi haft i tidigare liv. Hon upprepade igen hija. Hon kom ned från trädet och omfamnade mig med en moders kärlek. Tårarna började trilla ned för mina kinder. All oro jag haft att hon kanske inte ville mig väl försvann helt. Jag frågade vad jag kunde kalla henne. Jag ville ha ett namn och inte bara kalla henne häxan i Spanien. Jag fick till mig oliv, jag tänkte att det kan inte vara rätt och frågade igen. Oliv fick jag, mamma oliv. På spanska blir det mama Oliva och ja varför inte så nu är hon mama Oliva. Mama Oliva visade mig hur viktigt det är med kontakten till naturen och att jag måste lita på och följa min intuition. Jag bad henne att finnas där för mig som en guide i livet och att hon ska hjälpa mig att välja rätt väg framåt. Om jag väljer fel så bad jag henne att visa det för mig. Hon känns som en sträng guide så jag är säker på att jag kommer få en direkt tillrättavisning om jag skulle välja den kanske lättare fel vägen för mitt liv snarare än den jag är menad att ta. Jag tror väldigt starkt att vi alla har en väg att följa genom livet. Den väg vår själ valde innan vi föddes. Att vi har utmaningar och läxor att lära i detta livet. För det måste finnas fler liv, jag pratar med en död häxa så varför skulle reinkarnation inte finnas då? Jag frågade mama Oliva vad jag kan göra för henne som tack för att hon nu är min guide i livet och fick till svar: klättra i träd och dansa. Jag kände hur hon ville att jag inte skulle glömma glädjen i att leva och hur viktigt det var för henne att jag prioriterade glädje och lekfullhet. Efter den sista tanken sa jag hej då och började bege mig tillbaka men såg till att vi har ett band emellan oss kvar. Det rann fortfarande tårar ned för mina kinder och jag kände en så stor kärlek till mama Oliva och en ära att hon och många andra ser något i mig och vill hjälpa mig framåt.
När jag skriver om mina upplevelser kan jag förstå att det är svårt att ta in men vad som är min verklighet och sant för mig är det här. Det är viktigt för mig att skilja på dagdrömma och önskningar och vad jag får till mig som är sant för mig. Det är okej om ingen annan tror på mig, det är inte det som är viktigt. Jag skriver för jag har ett behov att dela med mig och jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa andra på sin resa oavsett om ni tror på att det jag skriver är sant eller påhittat. Det här är min resa och helt unik för mig och har hjälpt mig att komma dit jag är idag. Jag känner idag ett lugn i mig och en tilltro till att saker kommer att ske som ska ske i min framtid utan att jag jagar dem. Jag behöver inte ha planer för min framtid utan bara förhoppningar och drömmar och sen får vi se vad som händer. Det är spännande att leva. Magi finns överallt och utan rädsla för vad som kan hända så är det väldigt kul att vänta och se vart allt är på väg.
