Att hitta min tro
För ett år sen började jag söka, jag ville hitta var jag passade in i den andliga världen. Jag är van att alltid gå min egen väg så mycket av det som finns tillgängligt att fördjupa sig i var inte något för mig. Så fort du börjar vara mer öppen för att det kan finnas något mer i vår värld än vardagen och vill lära dig mer om magi så kommer du i kontakt med New age, med olika kulter, med religioner som också söker mer. Jag började utforska och lärde mig mer utan att gå med i något och jag undvek allt som kändes farligt nära en kult. Jag ville lära mig mer om healing men var jag än vände mig så drogs paralleller till högre makter. Det resonerade inte med mig då jag levt större delen av mitt liv som ateist. Det fanns en period när jag var väldigt liten då jag bad till gud men kristendomen känns så kletig och så invävd med mycket av det onda jag såg i världen att jag valde att inte ha något med det att göra. Det var lättare att tro att det inte fanns något mer. När jag dog så kommer inget mer att hända utan sen är det slut. Det var en stor tröst för mig länge att om jag fick nog och inte orkade mer så kunde jag välja att allt skulle bara ta slut.
Det är väldigt utmanande att vara ateist och samtidigt ha oförklarliga saker hända med jämna mellanrum men jag satte skygglapparna på och fortsatte att bara gå rakt framåt. Jag kände ofta att jag hade en närvaro med mig, speciellt när livet kändes som mest jobbigt men för mig var det alltid en ung kvinnlig närvaro så det var lätt att inte koppla den till något mer än min fantasi. Några gånger kändes det som att hon var fysiskt närvarande som när jag stod högst uppe på en klippa ovanför vatten och stod och funderade på hur lätt det vore att bara hoppa och sedan slippa allt. En kraftig vind puttade mig bakåt från kanten och det kändes som om jag blev omfamnad och dragen bakåt. Bara att få en påminnelse att det fanns något mer gjorde att det inte kändes så hopplöst.
Jag har flera gånger i mitt liv sökt efter svar i religioner men aldrig riktigt fastnat för något. Ett tag var jag väldigt intresserad av Wicca men idén att behöva förhålla mig till någon som får bestämma över mig och sätta regler som jag behöver förhålla mig till är inte något för mig. Så för ett år sen började samma sökande igen. Vart hör jag hemma? Jag började kolla mer på de som kallar sig för häxor då det verkade vara en mycket mer fri gren av spiritualitet. De jobbar på samma sätt som jag gillar att jobba. Fritt, utan att konstant söka sig bort ifrån vår jord och väldigt opretentiöst och i kontakt med naturen. Jag blev också väldigt triggad av delar av det, speciellt att omfamna sin kvinnlighet och sexualitet, jobba med mensblod och vara okej med allt som kommer från kroppen. Triggers är inget som jag vill undvika så ju mer jag blev irriterad och berörd av det desto mer vill jag veta. Jag letade runt ibland poddar och hittade “Förmödrars makt” med Ruby och Eldin, två häxor som tog upp många ämnen som jag hade väldigt svårt för. De pratar om Gudinnan och aspekter av Gudinnan, den kvinnliga kroppen, kontakten med naturen, att göra tvärtom mot det patriarkala samhället vi lever i, att vara bekväm och älska sin kropp och att jobba med alla våra mörka sidor istället för att alltid gå mot ljuset som new age gör. Jag ville utmana mig själv och såg att Ruby (Rebecca) skulle börja en online kurs och hoppade direkt på. Kursen sträcker sig över ett år och är “En ettårig vandring genom årshjulet tillsammans med magi, ceremoni, gudinnor & häxkraft”. Kursen har varit så otroligt givande för mig på många sätt men framför allt har den hjälpt mig att hitta min egen tro.
Jag har hittat min egen tro som är utan regler och någon jag behöver förhålla mig till utan bara en vidareutveckling av det liv jag redan levt. Den närvaron jag alltid har haft med mig kallar jag nu moder jord eller Gudinnan och det är inget jag behövt anpassa mig till utan jag har bara börjat uppmärksamma det som redan är där. Om jag skulle behöva sätta ett namn på mig själv och min religion är det häxa men egentligen spelar det inte så stor roll för mig. Min tro är min tro och den är bara viktig för mig. Det betyder väldigt mycket för mig att vara en del av något större och att inte känna mig ensam. Vi är alla en del av den stora väven som är naturen och moder jord och allt det jag känner i mig själv och vid healing är inte mystiskt längre utan känns helt naturligt. Att ha en tro på att själen är odödlig, att vi kan återfödas, att det finns en hel värld med andar, väsen och annat som går att få visdom av och att Gudinnan är där närvarande i allt gör att jag inte känner mig så vilsen längre.
Jag förstår äntligen varför så många väljer att ha en tro, nu när jag hittat den kan jag inte tänka mig ett liv utan den. Att börja varje dag med att be och att känna en stor tillförsikt att det som ska ske kommer ske oavsett vad som händer idag gör det lättare att ha en optimistisk syn på livet och känna stor tacksamhet för allt. Optimism och tacksamhet har man sett om och om igen är två stora saker som gör en enorm skillnad i vardagen. Så även om du inte har en tro så att hitta något som genererar optimism och tacksamhet varje dag är något värt att leta efter.
